Allt fler frågar sig var jämställdhetsfrågorna tog vägen i årets valrörelse. Som aktiv vänsterpartist, och därmed också feminist, skulle jag vilja säga att paradoxalt nog är jämställdhetsfrågorna både närvarande och osynliga, på samma gång i denna valrörelse.

De är i högsta grad närvarande när jag pratar på torgmöten och besöker arbetsplaster och skolor, men däremot nästan helt osynliga i media. Jämställdhet har inte varit ett angeläget ämne att rapportera om, men för mig som vänsterpartist och för de väljare jag möter är det alltjämt en av de viktigaste frågorna.

 

Alla partier i alliansen har numera 50-talets ideal om hemmafruar och pigor som utgångspunkt för sina politiska förslag, och försöker kalla detta för jämställdhetspolitik. Ingen har dock lyckats förklara hur ett vårdnadsbidrag som ökar beroendet av en man som huvudförsörjare, eller överklassavdrag som gör att andra kvinnor gör det obetalda arbetet som männen inte vill ta ansvar för, kan ha någonting överhuvudtaget med ökad jämställdhet att göra.

 

För vänsterparitet är inte feminismen något nytt. Vi har 10 år som feminister och över 100 år av kvinnokamp bakom oss. För oss finns det inte några samhällsområden som inte behöver ses ur ett jämställdhetsperspektiv. Under samarbetet med s och mp har vänsterpartiet envetet ställt krav inom alla politikområden, som har haft ett feministiskt perspektiv. Denna kamp har också gett resultat! Vänsterpartiet har under åren fått genomslag för sin feministiska politik inom alla politiska områden. 75 av dessa frågor finns i en rapport som kan ses som vänsterparitets feministiska bokslut och inspiration för kommande mandatperiod.

 

För mig som vänsterpartist är de viktigaste jämställdhetsfrågorna att skapa rättvisa villkor mellan kvinnor och män, en jämnare fördelning av det obetalda och betalda arbetet och stärka kvinnors rätt till sin egen kropp. Några av de viktigaste åtgärderna för att nå dit är att lagstifta så att alla – också kvinnor – får rätt till heltidsarbete, att föräldraförsäkringen individualiseras så att föräldraskapet delas mellan mamman och pappan, att tjejer får lära sig feministiskt självförsvar och att både staten och kommunerna ökar sina resurser och insatser för att bekämpa mäns våld mot kvinnor.

 

Ulrika Andersson

Ombudsman vänsterpartiet Västmanland