I år firar Vänsterpartiet 10 år som feministiskt parti. Jubileumsåret invigdes med seminarier och fest i Malmö på lördagen. Partiets vice ordföranden, Alice Åström och Camilla Sköld Jansson presenterade skriften ”Skattesänkningar eller högre lön för kvinnor?” med konkreta åtgärder för jämställda löner som partiet vill genomföra.
– Lönediskrimineringen av kvinnor är en kärnfråga att lösa för oss som feministiskt parti. För oss går rättvisa löner före skattesänkningar. Just nu har vi ett bättre utgångsläge än vi haft på länge. Därför ser vi också möjligheterna till att avskaffa lönediskriminering och andra könsorättvisor på arbetsmarknaden på ett mer genomgripande sätt, säger Camilla Sköld Jansson.

Vänsterpartiet har, tillsammans med regeringen, arbetat fram en nationell handlingsplan för jämställda löner. Den ska följas upp under nästa mandatperiod för konkreta resultat. Kommunsektorn har fått bättre ekonomi och vänsterpartiet har agerat som arbetsgivare i kommuner och landsting och.kommer att intensifiera det politiska arbetet och under kommande mandatperiod. Vi kräver resultat av oss själva om vi får möjlighet till inflytande.

– Styrkan i Vänsterpartiets feminism är att vi tar ett feministiskt helhetsgrepp på politiken. För oss är det uppenbart att det krävs radikala åtgärder som skapar reella möjligheter för både kvinnor och män att arbeta, vara föräldrar, sköta hemarbete och ha ledig tid på lika villkor. Förändringar måste ske på flera områden och drivas samtidigt, säger Alice Åström.

Så här vill Vänsterpartiet gå vidare i arbetet för jämställda löner:
– Den offentliga sektorn måste utökas, det är en grundläggande jämställdhetspolitisk fråga. Många kvinnor arbetar och får sina inkomster från den offentliga sektorn, en generell välfärd i form av vård, barn- och äldreomsorg är avgörande för kvinnors förvärvsarbetande. Att satsa på fler anställda i offentlig sektor gynnar också kvinnor i privat sektor. Med fler anställda och högre löner i offentlig sektor ökar konkurrensen om kvinnors arbetskraft på hela arbetsmarknaden.

– Vi behöver nya riktlinjer för lönebildningen. Det är hög tid att även kvinnors rättigheter ska tillmätas betydelse i lönebildningen. Därför vill Vänsterpartiet tillföra ett jämställdhetsperspektiv i definitionen av sund lönebildning.

– Vi vill skapa ekonomiskt utrymme för rättvisa löner. För att minska löneskillnaden mellan kvinnor och män måste de kvinnodominerande yrkena få högre löneökningar än arbetsmarknaden i övrigt. Vänsterpartiets menar att det behövs 10 miljarder kronor i ökat statsbidrag under kommande mandatperiod för att arbetsgivare i kommuner och landsting ska ha ett rimligt handlingsutrymme för ett systematiskt arbete med att minska könsorättvisorna.

– Det är rimligt att de resurser som staten tillför kommunsektorn bidrar till att orättvisor på grund av kön systematiskt minskar. Staten har på olika sätt stimulerat kommuner och landsting att öka antalet anställda, bl a genom sysselsättningsstöd. Vänsterpartiet kommer under nästa mandatperiod att föreslå att liknande system utarbetas även när det gäller kommunsektorns ansvar för jämställdhet i sina verksamheter.

– Vänsterpartiet är redo att som arbetsgivarpart i kommuner och landsting ta initiativ till att avtalade arbetstidsförkortningar blir verklighet i kommuner och landsting. Till exempel kan undersköterskor och vårdbiträden gå före med kortare arbetstid. Att införa 35-timmarsvecka för dessa grupper skulle kosta 2-3 miljarder kronor per år.

– Kvinnor och män ska ha samma rätt till heltid. Alla ska kunna leva på sin lön och kvinnor ska samma rätt till heltid som männen. Det är nödvändigt att skärpa lagstiftningen så att kvinnor och män får likvärdiga förutsättningar; heltid ska vara en rättighet och deltid en möjlighet för alla på arbetsmarknaden.

– Vi vill individualisera föräldraförsäkringen. Dagens utformning av föräldraförsäkringen upprätthåller en struktur där föräldraskapet blir ett obligatoriskt ansvar för kvinnor och ett frivilligt erbjudande för män. Det bidrar till en ordning på arbetsmarknaden som diskriminerar kvinnor. Kvinnor ses som ”högriskprojekt” att anställa och resultatet blir en diskriminering som drabbar alla kvinnor. En individualisering skulle klargöra för arbetsgivare att både kvinnor och män är ”potentiella föräldrar”, och är därför ett viktigt verktyg för att bryta diskrimineringen av kvinnor på arbetsmarknaden.

Klicka här för att ladda ner skriften som pdf-fil

Distriktsårskonferensen för vänsterpartiet Västmanland valde i lördags om Juha Rundgren som ordförande för styrelsen. Även kassören, Beatrice Björklund, fick förnyat förtroende under detta viktiga valår. Nya namn i styrelsen är Agneta Lundberg Carlsson (Skinnskatteberg), Kent Persson (Norberg), Per Lithammer (Västerås), Lars Andersson (Västerås) och Carin Mavica (Västerås).
Den absolut största diskussionspunkten var valplattformen. Efter många yrkanden, diskussioner och debatter klubbades ett färdigt förslag fram som kommer att ligga som grund inför valrörelsen i länet.

Distriktsstyrelsens verksamhetsplan gick igenom med ett smärre tillägg om ekonomin. Landstingsgruppens verksamhetsplan godkändes utan några ändringar.

Distriktsårskonferensen tog två uttalanden – ett till förmån för FMLN och ett om närsjukvården.

Distriktsårskonferensen hedrade också bortgångna kamrater med en tyst minut.

Distriktsstyrelsen 2006/2007 ser ut som följande:

Ordförande: Juha Rundgren (Norberg)
Kassör: Beatrice Björkskog (Sala)
Ordinarie ledamöter: Karin Thorborg (Västerås), Dan Karlsson (Arboga), Maire Lautakoski (Heby), Salima Fahad (Heby), Agneta Lundberg Carlsson (Skinnskatteberg), Kent Persson (Norberg), Per Lithammer (Västerås)
Ersättare: Lars Andersson (Västerås), Sarin Mavica (Västerås), Göran Wennberg (Surahammar), Monika Wilander (Västerås)

Uttalande antaget vid partidistriktets årskonferens i Västerås den 18 februari 2006.

Under 2002 genomfördes en kraftig omstrukturering av sjukvården i Västmanland. Vänsterpartiet föreslog den gången en satsning på den nya närsjukvården med 50 miljoner utöver konsulternas förslag. Med facit i hand kan vi konstatera att specialistsjukvården i Västerås och Köping i stort sett klarat av uppgiften att ge länsborna en kvalificerad och medicinskt säker vård inom den budget de tilldelats.

Närsjukvården i form av närsjukhusen i Sala, Fagersta och Köping, samt länets vårdcentraler, har ännu en lång väg kvar att gå för att utveckla den nya närsjukvård som har till uppgift att serva oss med den vård vi behöver ofta och nära. Detta är den vård som 90% av patienterna utnyttjar, d v s, barn, gamla, kroniker, arbetsskadade eller andra med långvariga problem. På närsjukvårdens ”att göra”-lista finns även utbyggnaden av närsjukvård i Västerås och organisering av en avancerad hemsjukvård i hela länet.

Patienter ställer krav på närsjukvården och vården måste ordnas efter det. Det ska vara lätt att nå närsjukvården, både dag- och kvällstid, för råd och akut vård. Patienterna har rätt att kräva vård- och rehabiliteringsplaner vid långvariga sjukdomstillstånd. Psykisk ohälsa uppmärksammar behovet av vård och stöd i samarbete med patientföreningar. Den akuta tandvården måste fungera, även för de som inte har en egen tandläkare.

Att utveckla den nya närsjukvården måste få kosta och extra resurser behövs.

Ombuden vid vänsterpartiets distriktsårskonferens vill uppmärksamma landstingets beslutsfattare på vår inställning. Satsa mer på närsjukvården nu!

Måndag morgon, hemkommen från Göteborg och V:s 36:e kongress.

Att direkt efter en kongress försöka att kommentera vad som hänt är inte alltid lätt. Det behövs distans och reflektion över vad besluten innebär och hur de sagda orden kan tolkas. Jag ska trots det ge några egna synpunkter.
Inga av de förslag till förändringar av Valplattformen som jag och andra i vår delegation framförde vann gehör på kongressen. Synd tycker jag. Det kan jag återkomma till senare.

Det jag har noterat och reagerat över är följande;

Lasse O inledningstal som innehöll några viktiga klargörande om vår politik framöver. Vänsterpartiet kommer aldrig att genomföra ofinansierade reformer. Vi är beredda att ingå kompromisser om takten i förändringsarbetet. Vi är inte beredda att kompromissa om den internationella solidariteten eller om miljöpolitikens avgörande betydelse. Vi kan inte heller kompromissa om en politik som inte inser kvinnors underordning i samhället och beredda att göra något åt det. I övrigt är vi beredda till kompromisser. Och självklart har vi ambitioner att bilda regering nästa år om vi ingår i en majoritet. Valplattformen säger också följande; ”Vi påstår inte att allt kan genomföras genast- ramar sätts av styrkeförhållande i och utanför det parlamentariska församlingarna” Jag tycker att detta är bra och tydliggör också vad Vänsterpartiet vill – inte bara kommande fyra år utan kanske inom en tio-årsperiod.
Tyvärr försvann det positiva intrycket av att Lasse i sitt inledningsanförande så hårt kritiserade de som av någon anledning förknippas med ett organiserat försök att skada partiet, plan B. Jag kan förstå kritiken om det finns/fanns krafter som vill splittra eller på något annat sätt skada partiet. Jag har svårt att se den finns eller funnits. Jag framförde också min reaktion på talet till Lasse. Hans kommentar var att det var nödvändigt att göra denna markering och att han i sitt avslutningstal skulle kommentera vikten av bredd, öppen debatt och att politiska åsiktsskillnader är nödvändig om inte partiet skall stelna och förfalla till dogmatism. Låt oss nu se om den nya partistyrelsen orkar leva upp till denna målsättning.

Några ytterligare reflektioner. I sitt avslutningstal poängterade Lasse att han är partiledare för hela partiet, inte för någon majoritet. Varken Lasse eller Camilla Sköld Jansson höjde en knuten näve i Internationalen, en viktig signal för min del. Kalle Larsson brukar inte vara rädd för att skräda orden från talarstolen. Under kongressdagarna var återhållsam, lugn och mer resonerande än jag hört honom tidigare.

Några kommentarer kring valet till partistyrelsens är att valberedningens, förslag till samtliga centrala uppdrag, blev även kongressens beslut. Att observera är att Staffan Norberg som av många anses som en av förnyarna fick så pass många röster som 60 av 225 till valet som suppleant. Att 25 avstod att rösta på Lasse som ordförande, sluten omröstning var begärd. Att notera i övrigt är att Börje Svensson blev vald som revisorsersättare. Undertecknad också nyvald i Valberedningen.

Lasse o avslutningstal innehöll de signaler som jag behövde få för att med kraft och entusiasm gå in i valrörelsen.
hälsningar
Kent Persson

Ida Gabrielsson valdes till förbundsordförande för Ung Vänster vid kongressen i Lidköping 20-23 oktober 2005. Kongressen fastslog också ungdomsförbundets prioriteringar inför valrörelsen 2006, antog en verksamhetsplan och gjorde revideringar i principprogrammet.
Ung Vänsters kongress i Lidköping är nu avslutad. Kongressen har antagit en valplattform som slår fast de politiska prioriteringarna för förbundets arbete i valrörelsen 2006. En verksamhetsplan för förbundets politiska och organisatoriska arbete de närmaste åren antogs också, liksom revideringar i principprogrammet.

Ida Gabrielsson från Sandviken utsågs enhälligt till ny förbundsordförande. Hon efterträder Tove Fraurud.

En förbundsstyrelse med tolv ordinarie ledamöter och sex suppleanter valdes också. Åtta av de ordinarie ledamöterna och tre av suppleanterna är tjejer. Fyra av de ordinarie ledamöterna och tre av suppleanterna är killar.

Ledamöter:
Erik Berg, Göteborg & Bohuslän
Elisabeth Biström, Västerbotten
Tora Breitholtz, Storstockholm
Torun Carrfors, Värmland
Anna Herdy, Storstockholm
Elin Johnson, Storstockholm
Joel Karlsson, Norrbotten
Jonas Lindberg, Storstockholm
Clara Lindblom, Storstockholm
Thaher Pelaseyed, Göteborg & Bohuslän
Paloma Nordling-Blanco, Skåne
Ida Regin, Västerbotten

Suppleanter:
Barry Cogburn, Norrbotten
Nooshi Dadgostar, Göteborg & Bohuslän
Sara Lindberg, Skåne
Olle Lundberg, Storstockholm
Jenny Grannas, Norrbotten
Mikael Pettersson, Skåne