Skip to main content

Juha Rundgren omvald som ordförande för vänsterpartiet Västmanland

Distriktsårskonferensen för vänsterpartiet Västmanland valde i lördags om Juha Rundgren som ordförande för styrelsen. Även kassören, Beatrice Björklund, fick förnyat förtroende under detta viktiga valår. Nya namn i styrelsen är Agneta Lundberg Carlsson (Skinnskatteberg), Kent Persson (Norberg), Per Lithammer (Västerås), Lars Andersson (Västerås) och Carin Mavica (Västerås).
Den absolut största diskussionspunkten var valplattformen. Efter många yrkanden, diskussioner och debatter klubbades ett färdigt förslag fram som kommer att ligga som grund inför valrörelsen i länet.

Distriktsstyrelsens verksamhetsplan gick igenom med ett smärre tillägg om ekonomin. Landstingsgruppens verksamhetsplan godkändes utan några ändringar.

Distriktsårskonferensen tog två uttalanden – ett till förmån för FMLN och ett om närsjukvården.

Distriktsårskonferensen hedrade också bortgångna kamrater med en tyst minut.

Distriktsstyrelsen 2006/2007 ser ut som följande:

Ordförande: Juha Rundgren (Norberg)
Kassör: Beatrice Björkskog (Sala)
Ordinarie ledamöter: Karin Thorborg (Västerås), Dan Karlsson (Arboga), Maire Lautakoski (Heby), Salima Fahad (Heby), Agneta Lundberg Carlsson (Skinnskatteberg), Kent Persson (Norberg), Per Lithammer (Västerås)
Ersättare: Lars Andersson (Västerås), Sarin Mavica (Västerås), Göran Wennberg (Surahammar), Monika Wilander (Västerås)

Uttalande: Utveckla närsjukvården!

(V)änner

Uttalande antaget vid partidistriktets årskonferens i Västerås den 18 februari 2006.

Under 2002 genomfördes en kraftig omstrukturering av sjukvården i Västmanland. Vänsterpartiet föreslog den gången en satsning på den nya närsjukvården med 50 miljoner utöver konsulternas förslag. Med facit i hand kan vi konstatera att specialistsjukvården i Västerås och Köping i stort sett klarat av uppgiften att ge länsborna en kvalificerad och medicinskt säker vård inom den budget de tilldelats.

Närsjukvården i form av närsjukhusen i Sala, Fagersta och Köping, samt länets vårdcentraler, har ännu en lång väg kvar att gå för att utveckla den nya närsjukvård som har till uppgift att serva oss med den vård vi behöver ofta och nära. Detta är den vård som 90% av patienterna utnyttjar, d v s, barn, gamla, kroniker, arbetsskadade eller andra med långvariga problem. På närsjukvårdens ”att göra”-lista finns även utbyggnaden av närsjukvård i Västerås och organisering av en avancerad hemsjukvård i hela länet.

Patienter ställer krav på närsjukvården och vården måste ordnas efter det. Det ska vara lätt att nå närsjukvården, både dag- och kvällstid, för råd och akut vård. Patienterna har rätt att kräva vård- och rehabiliteringsplaner vid långvariga sjukdomstillstånd. Psykisk ohälsa uppmärksammar behovet av vård och stöd i samarbete med patientföreningar. Den akuta tandvården måste fungera, även för de som inte har en egen tandläkare.

Att utveckla den nya närsjukvården måste få kosta och extra resurser behövs.

Ombuden vid vänsterpartiets distriktsårskonferens vill uppmärksamma landstingets beslutsfattare på vår inställning. Satsa mer på närsjukvården nu!

Kongressen startsignal för valrörelsen

Måndag morgon, hemkommen från Göteborg och V:s 36:e kongress.

Att direkt efter en kongress försöka att kommentera vad som hänt är inte alltid lätt. Det behövs distans och reflektion över vad besluten innebär och hur de sagda orden kan tolkas. Jag ska trots det ge några egna synpunkter.
Inga av de förslag till förändringar av Valplattformen som jag och andra i vår delegation framförde vann gehör på kongressen. Synd tycker jag. Det kan jag återkomma till senare.

Det jag har noterat och reagerat över är följande;

Lasse O inledningstal som innehöll några viktiga klargörande om vår politik framöver. Vänsterpartiet kommer aldrig att genomföra ofinansierade reformer. Vi är beredda att ingå kompromisser om takten i förändringsarbetet. Vi är inte beredda att kompromissa om den internationella solidariteten eller om miljöpolitikens avgörande betydelse. Vi kan inte heller kompromissa om en politik som inte inser kvinnors underordning i samhället och beredda att göra något åt det. I övrigt är vi beredda till kompromisser. Och självklart har vi ambitioner att bilda regering nästa år om vi ingår i en majoritet. Valplattformen säger också följande; ”Vi påstår inte att allt kan genomföras genast- ramar sätts av styrkeförhållande i och utanför det parlamentariska församlingarna” Jag tycker att detta är bra och tydliggör också vad Vänsterpartiet vill – inte bara kommande fyra år utan kanske inom en tio-årsperiod.
Tyvärr försvann det positiva intrycket av att Lasse i sitt inledningsanförande så hårt kritiserade de som av någon anledning förknippas med ett organiserat försök att skada partiet, plan B. Jag kan förstå kritiken om det finns/fanns krafter som vill splittra eller på något annat sätt skada partiet. Jag har svårt att se den finns eller funnits. Jag framförde också min reaktion på talet till Lasse. Hans kommentar var att det var nödvändigt att göra denna markering och att han i sitt avslutningstal skulle kommentera vikten av bredd, öppen debatt och att politiska åsiktsskillnader är nödvändig om inte partiet skall stelna och förfalla till dogmatism. Låt oss nu se om den nya partistyrelsen orkar leva upp till denna målsättning.

Några ytterligare reflektioner. I sitt avslutningstal poängterade Lasse att han är partiledare för hela partiet, inte för någon majoritet. Varken Lasse eller Camilla Sköld Jansson höjde en knuten näve i Internationalen, en viktig signal för min del. Kalle Larsson brukar inte vara rädd för att skräda orden från talarstolen. Under kongressdagarna var återhållsam, lugn och mer resonerande än jag hört honom tidigare.

Några kommentarer kring valet till partistyrelsens är att valberedningens, förslag till samtliga centrala uppdrag, blev även kongressens beslut. Att observera är att Staffan Norberg som av många anses som en av förnyarna fick så pass många röster som 60 av 225 till valet som suppleant. Att 25 avstod att rösta på Lasse som ordförande, sluten omröstning var begärd. Att notera i övrigt är att Börje Svensson blev vald som revisorsersättare. Undertecknad också nyvald i Valberedningen.

Lasse o avslutningstal innehöll de signaler som jag behövde få för att med kraft och entusiasm gå in i valrörelsen.
hälsningar
Kent Persson

Ida Gabrielsson är ny ordförande för Ung Vänster

Ida Gabrielsson valdes till förbundsordförande för Ung Vänster vid kongressen i Lidköping 20-23 oktober 2005. Kongressen fastslog också ungdomsförbundets prioriteringar inför valrörelsen 2006, antog en verksamhetsplan och gjorde revideringar i principprogrammet.
Ung Vänsters kongress i Lidköping är nu avslutad. Kongressen har antagit en valplattform som slår fast de politiska prioriteringarna för förbundets arbete i valrörelsen 2006. En verksamhetsplan för förbundets politiska och organisatoriska arbete de närmaste åren antogs också, liksom revideringar i principprogrammet.

Ida Gabrielsson från Sandviken utsågs enhälligt till ny förbundsordförande. Hon efterträder Tove Fraurud.

En förbundsstyrelse med tolv ordinarie ledamöter och sex suppleanter valdes också. Åtta av de ordinarie ledamöterna och tre av suppleanterna är tjejer. Fyra av de ordinarie ledamöterna och tre av suppleanterna är killar.

Ledamöter:
Erik Berg, Göteborg & Bohuslän
Elisabeth Biström, Västerbotten
Tora Breitholtz, Storstockholm
Torun Carrfors, Värmland
Anna Herdy, Storstockholm
Elin Johnson, Storstockholm
Joel Karlsson, Norrbotten
Jonas Lindberg, Storstockholm
Clara Lindblom, Storstockholm
Thaher Pelaseyed, Göteborg & Bohuslän
Paloma Nordling-Blanco, Skåne
Ida Regin, Västerbotten

Suppleanter:
Barry Cogburn, Norrbotten
Nooshi Dadgostar, Göteborg & Bohuslän
Sara Lindberg, Skåne
Olle Lundberg, Storstockholm
Jenny Grannas, Norrbotten
Mikael Pettersson, Skåne

Amnestifrågan lever!

Vi erkänner. Vi lyckades inte i vårt försök att ta en genväg i amnestifrågan genom att driva förslaget i budgetförhandlingarna. Men vi har inte lagt oss för socialdemokraterna i flyktingpolitiken. Vi har inte backat från vårt krav om att genomföra en amnesti i anslutning till att den nya asylprocessen börjar gälla den 31 mars 2006.
Vi visste från början att det skulle bli mycket svårt att få igenom amnestikravet i budgetförhandlingarna. Att förhandla med socialdemokraterna om asyl- och flyktingpolitiken är många gånger som att tala med en vägg.

Vi är besvikna över resultatet men vårt parti har valt att ändå ställa sig bakom budgeten. Vi är övertygade om att ett sprucket budgetsamarbete inte hade lett till en mer human flyktingpolitik, och vi vet att det definitivt inte hade lett till en amnesti.

Om vi hade brutit samarbetet hade socialdemokraterna lagt fram sin budget själva. Den budgetlag vi har att rätta oss efter säger att hela budgeten ska tas i ett klubbslag. Det innebär att det inte är möjligt att säga nej till delar av den och ja till andra. Vi har alltså att ta ställning till helheten. Att det var möjligt för oss att ställa oss bakom budgetöverenskommelsen, beror enbart på att vänsterpartiet trots allt lyckades få igenom vissa viktiga förbättringar i budgeten på flyktingområdet.

Det är också viktigt att komma ihåg att när vi förra hösten lyckades övertyga socialdemokraterna om att lägga ner Utlänningsnämnden hade vi drivit frågan i budgetförhandlingar under tre år. Och då hade vi en majoritet av riksdagen bakom oss. När det gäller kravet på en allmän flyktingamnesti har socialdemokraterna valt att återigen bilda järnaxel med moderaterna. Men vi ger inte upp. Amnestifrågan lever.

På onsdag röstar riksdagen om den motion som kräver en flyktingamnesti. Bakom motionen står alla riksdagens partier utom moderaterna och socialdemokraterna. Därför pågår nu ett mycket viktigt arbete i hela landet för att förmå socialdemokratiska och moderata riksdagsledamöter att gå emot partipiskan, att rösta med sitt samvete och stödja motionen. Vi vet att det finns socialdemokrater och moderater som tycker som vi. Nu gäller det för dem att våga stå för det – och för deras partier att låta dem stå för det. Varför inte tillåta fri röstning?

Ni vet säkert att vänsterpartiet tillhör dem som starkast av alla riksdagens partier kämpar för en solidarisk flyktingpolitik. Vi tänker inte ge upp även om vi möter motgångar i förhandlingar med regeringen. Vi tänker inte ge upp även om vi skulle förlora omröstningen i riksdagen på onsdag. Vi tänker inte ge upp förrän vi har fått igenom en amnesti.

Den oheliga allians som socialdemokrater och moderater bildar i flyktingpolitiken, måste brytas. Vi är övertygade om att allt det arbete som kyrkor, folkrörelser, flyktingorganisationer och enskilda människor bedriver, är det som gör att vi slutligen får en amnesti. För varje människa som vi övertygar med våra argument, för varje person som vi får att sätta sitt namn på en lista, så kommer vi ett steg närmare målet.

Höstbudgeten innehåller till vår besvikelse inte något beslut om en generell amnesti. Däremot har vi nått framgång på en rad områden inom flyktingpolitiken:

– Vi har pressat den socialdemokratiska regeringen till att de som fått ett avvisningsbeslut men som av olika skäl inte kunnat verkställas ska få en ny prövning av verkställighetshinder i det nya system som börjar gälla den 31 mars 2006. Det gäller både de som bor på Migrationsverkets förläggningar och de som gömmer sig, men begränsas till barn och barnfamiljer. I den nya prövningen ska Migrationsverket särskilt ta hänsyn till hur länge barnen bott i Sverige, deras sociala situation och deras anknytning hit. Under tiden denna prövning sker ska det tidigare avvisningsbeslutet inte verkställas. Det betyder att barnfamiljer som gömmer sig kommer att kunna komma fram och kommer att omfattas av Migrationsverkets mottagandesystem.

– Vi har också fått igenom en förändring som innebär att personer som har fått ett avvisningsbeslut som inte kunnat verkställas på grund av omständigheter i deras hemländer får rätt att arbeta. De grupper detta gäller omfattar bl.a. irakier, afghaner och somalier.

– Vi har också nått framgång när det gäller de apatiska barnen. Migrationsverket och Utlänningsnämnden ska snarast redovisa hur regeringens vägledande beslut angående de apatiska barnen har tillämpats. Detta för att se till att beslutet får avsedd verkan – alltså att de apatiska barnen får stanna.

– Dessutom har vi fått igenom pengar till gömda barns skolgång och en förstärkning av medlen till asylsökandes sjukvård. Kommunerna ges resurser till sociala insatser för flyktingbarn och migrationsverket ges förstärkning för att förbättra kvaliteten på mottagningsverksamheten. I och med budgetöverenskommelsen ges också ökade medel till offentligt biträde. Detta innebär förbättrade möjligheter till advokathjälp i den nya asylprocess som börjar gälla nästa år.

Vi vill också påminna om de tidigare amnestibeslut som vi drivit igenom, bland annat den förra barnamnestin. Det beslutet drevs inte igenom från en dag till en annan utan föregicks av mycket arbete från flyktingorganisationer och några av riksdagens partier. Därför är det viktigt att ingen nu ger upp utan fortsätter kampen. Det är också viktigt att vi inte börjar slåss inbördes. Det tjänar bara de främlingsfientliga krafterna på.

Skulle miljöpartiet välja att inte stödja budgeten beklagar vi detta. Vi känner miljöpartiet som varma anhängare av en human flyktingpolitik, och kommer att fortsätta att betrakta dem som allierade i kampen.

Vi ger inte upp. Amnestifrågan lever!

Lars Ohly, ordförande i Vänsterpartiet
Ulla Hoffmann, 2:e vice ordförande i Vänsterpartiet
Kalle Larsson, flyktingpolitisk talesman i Vänsterpartiet