Landstingsalliansen bestående av de fyra allianspartierna och miljöpartiet har vid ett möte i Fagersta gjort upp med det nya sjukvårdspartiet om att styra landstinget i åtminstone fyra år framåt.

Ännu så länge framskymtar endast några få delar av den politik de 6 partierna kommer att föra. Vallöftena var många, stora och spretiga och det är klokt av den nya majoriteten att först konstatera att den tidigare (s) och (v) majoritetens beslut för landstinget Västmanland ligger fast. Sjukhusstrukturen ska inte ändras!

Frågorna hopar sig dock kring de åtgärder som den nya majoriteten vill ta itu med:

1. Närvårdsakut:

Vad är skillnaden mellan en närvårdsakut och den tidigare familjeläkarjouren? Var ska majoriteen få läkare ifrån? Finns det patientunderlag för en akutmottagning dygnet runt? Får en akut utan laboratorium eller röntgen kalla sig ”akut”? Hur blir det med patientsäkerheten i Fagersta? Blir det en orättvis vård när patienter i Fagersta hänvisas till en närvårdsakut medan övriga länets invänare får tillgång till en fullt utrustad akut?

2. Sala:

Den nya majoriteten vill först utveckla närvårdsakut i Fagersta under 2007 och senare även i Sala – varför vänta med Sala? Är det så att den nya majoriteten inte vill röra i den fungerande familjeläkarjouren i Sala? Eller är det så att man först och främst tar hänsyn till sjukvårdspartiets väljare och inte till hela länets patienter?

3. Vård för Norbergsborna i Avesta:

Har landstinget råd med att både erbjuda vård i Fagersta och i Avesta samtidigt? Hur blir det med patientsäkerheten om patienter som inte kan tas om hand på närsjukhuset i Avesta måste skjutsas vidare till Falun, Gävle eller Västerås? Får salabor samma möjlighet som norbergsbor? Hur blir det i så fall med servicen på Sala närsjukhus?

4. Akut i stället för telefonjour:

Hur blir det då med HSU (Hälso- och sjukvårdsupplysning) dygnet runt? Kommer de planerna att skrotas? Hur drabbar detta länets övriga invånare?

5. Slippa nattliga transporter till Västerås:

Den nya majoriteten vill slippa nattliga transporter till Västerås – innebär detta indragning av antalet ambulanser i den norra länsdelen? Hur blir det med patientsäkerheten om tveksamma eller knepiga åkommor först skall bedömas i Fagersta?

Den nya 6-parti-majoriteten har många svåra beslut framför sig. Väljarna i den norra länsdelen kommer inte att acceptera halvmesyrer. Patientsäkerhet och trygghet kräver hållbara lösningar. Människors hälsa kan inte sättas på spel för att infria vidlyftiga vallöften! Därför kommer den nya oppositionen att granska alla beslut och aktivt presentera hållbara alternativ som dessutom ryms inom landstingets ekonomiska förmåga.

Valet är förlorat. Någon annan tolkning är omöjlig att göra. Högern har vunnit valet genom att föröka få folk att tro att de gått till vänster. Arbetarrörelsen har inte, i tillräckligt hög grad, lyckats avslöja högerns retorik.

De har inte behövt svara på hur försämringar för de arbetslösa och skattesänkningar för de rika ska ge fler jobb. Vi har inte förmått avslöja deras antifeministiska familjepolitik som syftar till att pressa tillbaka kvinnor till hemmet. Deras katastrofala brist på miljöpolitik har inte synats.

Vi har inte gjort en dålig valrörelse, men ett dåligt valresultat. 5,8 procent är förstås ingen bra siffra för partiet. Men partiet har genomfört en mycket bra valrörelse, har samlat oss kring ett tydligt alternativ i svensk politik som vågar vara vänster. Vi får inte glömma vilken uppförsbacke vi har haft sedan förra valet. Bilden av ett splittrat parti har etablerats i folks medvetande och periodvis har vi varit helt uträknade. Valspurten har liknat en presidentvalskampanj där politiken fått stå tillbaka för frågan om Persson eller Reinfeldt ska bli statsminister.

Vi har en hel del att fundera över, analysera och dra lärdom av. Det ska vi göra. Men ännu viktigare är att vi från idag tar på oss rollen som det ledande oppositionspartiet. Att vi bygger allianser med människor och rörelser utanför parlamenten och att vi mobiliserar protester mot den orättvisa och osolidariska politik som högern kommer att föra.

Idag är vårt engagemang och vår politiska kamp viktigare än någonsin. Vad högern helst av allt vill se är en bruten vänster. Vad de fruktar är en aktiv kraft som förmår mobilisera protester mot deras politik. Tillsammans med den feministiska rörelsen, fackföreningsrörelsen, miljörörelsen och den internationella solidaritetsrörelsen ska vi vara den kraften.

Nu drar vi igång 2010 års valrörelse och ser till att högeralliansens saga blir kort.

Lasse Ohly

Allt fler frågar sig var jämställdhetsfrågorna tog vägen i årets valrörelse. Som aktiv vänsterpartist, och därmed också feminist, skulle jag vilja säga att paradoxalt nog är jämställdhetsfrågorna både närvarande och osynliga, på samma gång i denna valrörelse.

De är i högsta grad närvarande när jag pratar på torgmöten och besöker arbetsplaster och skolor, men däremot nästan helt osynliga i media. Jämställdhet har inte varit ett angeläget ämne att rapportera om, men för mig som vänsterpartist och för de väljare jag möter är det alltjämt en av de viktigaste frågorna.

Alla partier i alliansen har numera 50-talets ideal om hemmafruar och pigor som utgångspunkt för sina politiska förslag, och försöker kalla detta för jämställdhetspolitik. Ingen har dock lyckats förklara hur ett vårdnadsbidrag som ökar beroendet av en man som huvudförsörjare, eller överklassavdrag som gör att andra kvinnor gör det obetalda arbetet som männen inte vill ta ansvar för, kan ha någonting överhuvudtaget med ökad jämställdhet att göra.

För vänsterparitet är inte feminismen något nytt. Vi har 10 år som feminister och över 100 år av kvinnokamp bakom oss. För oss finns det inte några samhällsområden som inte behöver ses ur ett jämställdhetsperspektiv. Under samarbetet med s och mp har vänsterpartiet envetet ställt krav inom alla politikområden, som har haft ett feministiskt perspektiv. Denna kamp har också gett resultat! Vänsterpartiet har under åren fått genomslag för sin feministiska politik inom alla politiska områden. 75 av dessa frågor finns i en rapport som kan ses som vänsterparitets feministiska bokslut och inspiration för kommande mandatperiod.

För mig som vänsterpartist är de viktigaste jämställdhetsfrågorna att skapa rättvisa villkor mellan kvinnor och män, en jämnare fördelning av det obetalda och betalda arbetet och stärka kvinnors rätt till sin egen kropp. Några av de viktigaste åtgärderna för att nå dit är att lagstifta så att alla – också kvinnor – får rätt till heltidsarbete, att föräldraförsäkringen individualiseras så att föräldraskapet delas mellan mamman och pappan, att tjejer får lära sig feministiskt självförsvar och att både staten och kommunerna ökar sina resurser och insatser för att bekämpa mäns våld mot kvinnor.

Ulrika Andersson

Ombudsman vänsterpartiet Västmanland

Vilket samhälle vill vi se i framtiden och hur ska den scen se ut där våra egna, men också våra barn och barnbarns liv ska utspelas? den frågan ställer Stig Henriksson idag i VLT.

Valets viktigaste fråga är det svårt att höra något om. När väl exercerandet i procent vad gäller bidrag och försäkringar och exakt vilket år taxeringsvärdet ska frysas, när det väl har upphört så exploderar ännu en spionskandal. Denna gång folkpartiets att lägga till sossarnas och kd:s.

Jag tror i och för sig att det är att göra det väl enkelt för sig att bara hänvisa till enskilda individer. Det torde snarare vara så att i en viss kultur växer ett sådant här beteende fram för att kraven och förväntningarna å ena sidan och ett nervöst och upphetsat tempo med bristande eftertanke och reflexion å andra sidan gör detta möjligt. Men jag tror inte det har med en kultur som hänger ihop med ett eller annat parti som sådant utan att det mer handlar om en gemensam politikkultur som framförallt står att finna på central och storstadsnivå, men som även självklart allt mer sprider sig neråt i systemet. Och respekten för politik som ett civiliserat sätt att hantera motsättningar, lösa problem och tillvarata möjligheter – den försvinner.

Men valets viktigaste fråga faller då i glömska i larmet som råder och den frågan, menar jag, handlar om att formulera en berättelse om framtiden. Vilket samhälle vill vi se i framtiden? Hur ska den scen se ut där våra egna, men också våra barn och barnbarns liv ska utspelas? Vilka är de steg vi nu kan ta för att närma oss detta morgondagens samhälle?

Vänstern i Fagersta går till val under den lite flerbottnade devisen ”Fagersta främst” och utan alltför många traditionella vallöften.  De avsnitten handlar mer om att konkretisera vad vår inriktning ger för avtryck i verkligheten. Kortfattat kan man säga att vi betonar medborgartanken; kommunmedlemmen är inte i första hand en kund utan en aktiv deltagare i samhället. Utifrån den grundsynen vill vi stärka och stimulera enskilda såväl som företag, föreningar och församlingar att ta en aktiv del i samhällsbygget. Vi tror också att om detta ska ha någon trovärdighet måste vi i många av de viktiga frågorna visa att politiken kan gå före och samla sig till breda lösningar och att detta kräver ett respektfullt bemötande mellan företrädarna för de olika partierna. Förmågan att samarbeta i den politiska sfären är också en förutsättning för att skapa legitimitet för det samarbete inom den kommunala apparaten och även mellan våra kommuner i regionen som vi vill fortsätta utveckla. Att samhället ska präglas av jämställdhet och öppenhet är självklara mål utifrån våra värderingar. Men vi ser också, och forskningen stöder detta, att jämställdhet och ett öppet samhälle för nya människor, idéer och kunskaper är viktiga tillväxtfaktorer för ett framtida Fagersta. Vi ser också behovet att ägna mer tid och kraft till utvecklingsfrågor så att politiken inte reduceras till att bara handla om fördelning av  resurser som aldrig upplevs räcka till.

Politik är för oss att man utifrån sina egna grundläggande värderingar i en ständig dialog med människor söker formulera en sådan berättelse om framtiden och sedan försöker att steg för steg, med en ängels tålamod och en kamels uthållighet, omvandla den till konkreta politiska beslut som gemensamt för oss på en resa i den riktningen, noggrant skiljande mellan det önskvärda och det möjliga. Utifrån denna idé har man att ta ställning till alla de situationer och förslag som dyker upp under de kommande fyra åren och som inte kan förutses. Därför ställs det också krav på dem som väljs att företräda och verkställa politiken. Det krävs förmågan att göra det förväntade, men också kraften att göra det oväntade.

Stig Henriksson, (v) Fagersta

En röst på högeralliansen eller sjukvårdspartiet är en röst på utförsäljning av folkhögskolorna i länet, skriver Kent Persson i Fagersta posten.

I landstingsdebatten i Köping den 6/9 framkom det att om högeralliansen i landstinget vinner valet kommer de att sälja ut folkhögskolorna i Skinnskatteberg och Tärna.

Det är inte första gången som folkhögskolorna i länet är hotade av de borgerliga partierna men jag trodde i min enfald att diskussionen om folkhögskolornas framtid var avslutad, då det inte finns några påtagliga vinster att göra med att sälja ut verksamheten.

En utförsäljning av skolorna kommer med stor sannolikhet att innebär en flytt av verksamheterna från Skinnskatteberg och Sala till en större stad där det passar bättre att driva dagverksamhet. Se vad som hände med folkhögskolan i Mariefred. Färre arbetstillfällen och mindre skatteintäkter i Sala och Skinnskatteberg  kommer att bli följden.

Landstingets nettokostnad för de två folkhögskolorna är ca. 5.0 miljoner kronor/år .Att  ekonomin på något avgörande sätt kommer att förbättras genom utförsäljning är ren nys. Det vi ska komma ihåg är att om folkhögskolorna försvinner så finns kostnaderna för tomma lokaler kvar och interkommunala kostnader för elever som söker sig till folkhögskolor utanför länet.

Folkhögskolorna i länet har en viktig uppgift i bildningsarbetet. Inte minst för vuxna har det visat sig att folkhögskolornas speciella pedagogik och inriktning visat sig ge mycket bra resultat både studiemässiga och som personlig utveckling.

En röst på högeralliansen eller sjukvårdspartiet är en röst på utförsäljning av folkhögskolorna i länet. Jag förstår inte att C ställer upp på en sådan politik.

Kent Persson (V)

Riksdagskandidat och Kommunalråd