Skip to main content

Författare: Vänsterpartiet Västmanland

Valfrihet i medborgarens intresse?

Våra skattepengar ska inte användas till att öka riskkapitalbolagens vinster, de ska användas till att ge medborgarna den vård de behöver, skriver landstingspolitikern Lotta Högkvist (v).

Genom Sverige härjar en flodvåg av privatisering och utförsäljning av vår gemensamt ägda välfärd – i landstingen i Västmanland, Halland och Stockholm har kontrollen över den skattefinansierade vården förts över från de folkvalda företrädarna till internationella riskkapitalbolag.

Eller på vanlig vardagssvenska – våra skattepengar som vi alla gemensamt har arbetat ihop ska nu stoppas ner riskkapitalbolagens aktieägares plånböcker.

Utgångspunkten för offentligt driven vård/omsorg är att ge patienten/omsorgstagaren den vård/omsorg som denne behöver – utan att fundera över om det kommer att betyda vinst eller förlust.

Vård/omsorgsföretag som ägs av internationella riskkapitalbolag har en helt annan utgångspunkt – det handlar om att dra in en så stor vinst som möjligt till aktieägarna.

De patienter/omsorgstagare som behöver mycket vård/omsorg är knappast den målgrupp som de privata vårdbolagen kommer att slåss om att få ta hand om – de genererar ingen vinst. Då överlåter man så gärna vården och omsorgen på landstingen och kommunerna.

Den moderatledda alliansen vill gärna få oss att tro på devisen att privata bolag arbetar mer effektivt och billigare än offentligt drivna verksamheter men det är trots allt inte helt sant. Grundtanken bakom detta är att genom att konkurrens så ska kostnader och priser hållas nere…

Då kan man fundera över följande siffror som är framtagna av riksdagens utredningstjänst:

Järnvägen avreglerades 1988, priserna har stigit med 125%, KPI +57%

Taxibranschen avreglerades 1990, priserna har stigit med 72%, KPI +34%

Inrikesflyget avreglerades 1993, priserna har stigit med 63%, KPI +20%

Posten avreglerades 1993, priserna har stigit med 80%, KPI +14%

Elbranschen avreglerades 1996, priserna har stigit med 86%, KPI + 9%.

Enligt det borgerliga tankesättet så borde prisbilden vara den omvända, så någonstans så går teori och verklighet inte ihop.

Privatisering och utförsäljning av offentligt drivna verksamheter betyder inte att vi som skattebetalare får ut mer för våra skattepengar. Snarare tvärtom för nu får vi både betala skatt plus aktieägarnas vinst och hur man än vänder och vrider på det så blir det inte mer pengar i våra plånböcker.

En snabbtitt på vilka som äger några av de största vård/omsorgsföretagen i Sverige:

Carema – 3i (ett internationellt riskkapitalbolag) och GIC (staten Singapores riskkapitalbolag).

Praktikertjänst – egna utövare/aktieägare.

Capio- Nordic Capítal, Apax – båda riskkapitalbolag.

Attendo care – Bridgepoint ( riskkapitalbolag)

Aleris – EQT (riskkapitalbolag inom Wallenbergkoncernen)

Alla som tror att de bolagen har Sveriges skattebetalares bästa för ögonen håller upp en hand!

Riskkapitalbolagen satsar på att köpa upp mindre vårdföretag som drivs av förmodligen såväl engagerade och som ambitiösa utövare av vård/omsorg. Det mindre vårdföretaget som startades med så mycket vilja om att göra gott går raskt över till att vara en liten del i ett stort aktiebolag som styrs av att göra (just precis!) största möjliga vinst till minsta möjliga insats.

Våra skattepengar ska inte användas till att öka riskkapitalbolagens vinster – de ska användas till att ge medborgarna den vård de behöver.

Lotta Högkvist (v), ledamot i landstingsfullmäktige

Sälj inte våra apotek

Privatisera inte de svenska apoteken. Det skriver Juha Rundgren (v) tillsammans med Denise Bergström (s) i en gemensam debattartikel.
Om det inte är trasigt – laga det inte! Så lyder ett amerikanskt talesätt översatt till svenska. Detta talesätt passar väl in på det svenska läkemedelssystemet som är billigt och välfungerande enligt många undersökningar. Men regeringen tycker tvärtom: om det inte är trasigt – slå sönder det! Blinda av sin tro påbörjar den moderatledda regeringen nu utförsäljningen av de svenska apoteken. Socialdemokraterna och Vänsterpartiet tycker att det här är helt fel!
Vi är oroliga för vem som ska se till att personer som bor i glesbygd kan köpa medicin, när apoteken blir privata. Privata företag har alltid företagets vinst som mål. Det går inte ihop med den samhällsservice som Apoteket utför idag. Det är svårt att se vilket privat företag som vill sälja medicin, där det bor få människor eftersom där knappast går att tjäna några pengar.
Med den nya modell som utredaren Lars Rejes föreslår så kommer de enskilda apoteken förhandla om priserna på den medicin de köper in. Trots att det är landstingen som betalar stora delar av den medicin som används av patienter idag, ska alltså de privata apoteken bestämma vilka priser landstingen ska betala. Risken blir att landstingen får betala mer för mediciner, och att mindre pengar då kan gå till vård.
Det statliga monopol som idag finns vad gäller försäljning av medicin har fungerat bra. Apoteket AB är oberoende av enskilda läkemedelstillverkare, vilket gör att man kan ge korrekt och neutral rådgivning om medicin. Vad händer med denna neutralitet när man tillåter privata företag att driva apotek i Sverige?
De som vill privatisera pratar ofta om att de vill få fler som kan sälja medicin i Sverige, men i grannlandet Norge hände raka motsatsen, när de sålde ut sina apotek. Idag är det tre stora företag som delat upp den norska marknaden mellan sig, och dessa kontrollerar priser och var apoteken ska finnas. Högre priser och sämre kontroll blev konsekvenserna. Vill vi ha det så i Sverige?
Denise Bergström (s), oppositionsråd, Landstinget Västmanland
Juha Rundgren (v), oppositionsråd, Landstinget Västmanland

Stoppa vårdrean

Socialdemokraterna och vänsterpartiet i landstinget tar kraftfullt avstånd från det förslag till ”Riktlinjer för mångfald” som landstingsstyrelsen ska ta ställning till den 2 april.

Imorgon ska landstingsstyrelsen ta beslut om riktlinjer för när privatiseringar av landstingets verksamhet kan bli aktuella. Av förslaget till riktlinjer framgår att enskilda vård- och verksamhetsområden på Centrallasarettet kan läggas ut på entreprenad.

– Det innebär att Centrallasarettet kan göras till en vårdgalleria, där det enda som är kvar i landstingets drift är själva huskroppen. Det ställer vi inte upp på, säger oppositionsrådet Denise Bergström (s).  

Det finns politisk samstämmighet om att sjukvården ska vara demokratiskt och offentligt styrd, men genom att avyttra verksamhet och stycka upp den förlorar landstinget förmågan att hålla ihop verksamheten och få en effektiv styrning över den, menar oppositionen.

-Det finns inga exempel på att konkurrensutsättning automatiskt leder till högre kvalité och bättre tillgänglighet. Dessutom anser vi att skattebetalarnas pengar ska gå till vård och inte till privata vinster, säger oppositionsrådet Juha Rundgren (v).

Motion: Inrätta en planeringsdelegation

Vänsterpartiet och Socialdemokraterna vill se en bättre styrning och ledning av Landstinget Västmanland.

Nuvarande system med Landstingsstyrelsens Arbetsutskott (LS AU) och Politisk informationsforum (PIF) anser vi inte lever upp till det inflytande och delaktighet som är en förutsättning för att få den politiska processen att fungera. Dessutom är inte alla partier representerade i LS AU.
Vi föreslår att LS AU och PIF avskaffas och istället ersätts av en planeringsdelegation.
Planeringsdelegationen bör bestå av 7 ledamöter och 7 ersättare och att samtliga partier som är representerade i landstingsfullmäktige erhåller varsin plats. Delegationen övertar beslutsrätten i förvaltningsfrågor enligt samma delegationsordning som LS AU haft. Delegationen blir dessutom första beredningsinstans till de ärenden som ska beslutas av landstingsstyrelsen.
Andra samt sista beredningsinstans blir landstingsrådsberedningen (majoritetsberedning). På så vis får alla partier och oppositionen möjlighet att bidra och delta i den verkliga beredningsprocessen och majoriteten får i egenskap av styrande i den sista beredningsfasen (landstingsrådsberedningen) lägga slutförslagen till landstingsstyrelsen.
Yrkande:
att en ny planeringsdelegation ersätter LS AU och PIF enligt motionens förslag.
Västerås den 29 mars 2008
Denise Bergström (s)
Juha Rundgren (v)
Motion om Planeringsdelegation 2008-03-29.doc

 

Debatt: Bristen på jämställdhet stjälper demokratin

Att allt färre kvinnor vill jobba politiskt är en fara för vår demokrati. Partierna måste ta detta på allvar skriver Tanja Linderborg och Juha Rundgren (v).

Västmanlands kommuner och landsting (VKL) är en serviceorganisation till landstinget och länets kommuner. Styrelsen för VKL har under hösten 2007 beslutat om att inrätta fyra beredningar, som bland annat har till uppgift att bevaka, fördjupa och sprida kunskap inom områdena lärande och arbetsmarknad, barn och ungdomar, sociala frågor samt personalförsörjningsfrågor. Varje beredning består av en representant från var och en av länets kommuner, samt en representant från landstinget.

Enligt beslut ska beredningarna vara sammansatta av de högst ansvariga politikerna (det vill säga ordförande) i kommunerna och landstinget inom respektive fackområde. Eftersom det är flest män som är valda till ordförande i kommunala nämnder och i landstingens utskott, blev könsfördelningen häpnadsväckande skev.

Att länsövergripande politiska organ som VKL visar upp en sådan könsfördelning är djupt beklagligt och kan inte dribblas bort. Man borde, enligt oss, förutspått konsekvenserna av beslutet och ändrat kriterierna när man insett att balansen mellan män och kvinnor skulle bli så sned. Trots detta har man fortfarande chansen att rätta till detta när beredningarna ska utvärderas om två år.

Tyvärr är ju inte denna situation unik för VKL:s beredningar. Bristen på jämställdhet är fortfarande en verklighet i många politiska församlingar och bland de politiska partierna. Vår uppfattning är att alla etablerade partier säger sig vilja verka för en jämn könsfördelning, men trots denna goda vilja går det trögt, även för öppet feministiska partier som vänsterpartiet. På de fem platser i VKL:s beredningar som vänsterpartiet förfogar över sitter det uteslutande män.

Förutom den självklara rättviseaspekten, att kvinnor åtminstone ska ha halva makten eftersom man utgör mer än halva befolkningen, så medför bristen på jämställdhet ett annat problem. Kvinnor har andra erfarenheter än män och bidrar ofta med helt andra infallsvinklar på politiska knäckfrågor. Att det berikar det politiska
livet är en självklarhet.

Det är nu av yttersta vikt att de politiska partierna på alla nivåer tar dessa problem på största allvar. De krystade analyser och ursäkter som genom historien fått förklara bristen på kvinnlig representation kan omöjligt accepteras längre. Nu måste helt enkelt något hända!

Att kvinnor inte känner att de kan, vill eller orkar engagera sig politiskt är ett symtom på ett mycket allvarligt problem som i längden riskerar att stjälpa demokratin. Naturligtvis beror detta på att kvinnor, trots stora framsteg för jämställdheten, generellt sett fortfarande bär huvudansvaret för hemmet och familjen.
Lösningen är självklar. Män måste börja ta sitt ansvar för hem och barn, och vi måste skapa ett arbetsliv som tillåter att man kombinerar jobb och familj.

Tanja Linderborg
tidigare riksdagsledamot

Juha Rundgren
oppositionsråd, Landstinget Västmanland