Karin Thorborg: Regeringen bör höja ribban i det internationella klimatarbetet
DEBATTARTIKEL PUBLICERAD I VLT 2010-10-31
Snart är det dags för nästa stora internationella klimatmöte. Det hålls i Durban i månadsskiftet november/december. Det stora klimatmötet i Köpenhamn 2009 blev på många sätt en besvikelse. Men ett beslut fattades som kan komma att få stor betydelse – framför allt i utvecklingsländerna.
Industriländerna lovade att bidra med ett omfattande klimatstöd till utvecklingsländerna för bl.a anpassningsåtgärder med fokus på ett bättre klimat. Stödet ska successivt öka så att det 2020 uppgår till 100 miljarder dollar per år i ”nya och additionella” pengar.
Sedan dess har internationella diskussioner pågått om hur dessa pengar ska genereras, förvaltas och användas på bästa sätt.
En hel rad konkreta förslag om hur dessa medel ska tas fram har framkommit. Det är tydligt att det kommer att krävas nya finansieringskällor, helst kopplade till principen att det är förorenaren som ska betala.
Ett förslag som diskuterats mycket är koldioxidrelaterade avgifter på internationellt flyg och sjöfart. Mest intressant är dock förslaget om att pengar från den framtida auktioneringen av utsläppsrätter ska styras till utvecklingsländerna. Enligt EU-direktivet ska 50 procent av pengarna från utsläppsrättigheterna användas till klimatrelaterade åtgärder.
Men den svenska regeringen sade nej till att öronmärka delar av dessa pengar till klimatarbete i utvecklingsländerna – något som skulle ha skapat ett stabilt och förutsägbart flöde till klimatstödet.
Andra förslag till finansiering är till exempel en global koldioxidskatt som öronmärks för klimatet, utfasning av subventioner till fossila källor och en internationell finansiell transaktionsskatt.
Listan på förslag från olika internationella organisationer är lång liksom viljan att medverka till ett bra resultat. Det anses vara fullt möjligt att mobilisera denna finansiering. Det är bara den politiska viljan som saknas.
Klimatförhandlingarna präglas i dag av en brist på förtroende mellan utvecklingsländerna och de rika länderna och därför är det viktigt att industriländernas verkligen levererar det stöd de har lovat.
Den svenska regeringen har passat i dessa frågor. Man säger nej till öronmärkning av pengar från framtida auktioneringsintäkter. Man vill inte ens anslå nya pengar utan vill att finansieringen ska ske inom enprocentsmålet för bistånd. Det är dags att höja ribban!
Klimatförhandlingarna påverkar våra framtida möjligheter att komma fram till ett globalt avtal som kan hjälpa till att begränsa den globala uppvärmningen som vi alla kommer att drabbas av. Sverige bör vara ett föregångsland och ha en tydlig och ambitiös position inför klimatmötet i Durban 2011 och inte slå på bromsarna.