I Västmanland finns det en trist historia av konflikter mellan kommunerna och landstinget när man i stället behövt samarbeta. Den nu aktuella konflikthärden är om hemsjukvården ska tas över av kommunerna. Förhandlingarna om kommunalisering strandade i våras och ser ut att hamna i en politisk långbänk. Mycket beklagligt för de vårdbehövande.

En kommunalisering av verksamheten skulle minska risken att ramla mellan sängarna mellan den kommunala äldrevården och landstingets. Den ökar möjligheten till en bättre hemsjukvård och rehabilitering. Patienten skulle få det bättre i och med att hon eller han skulle få betydligt färre vårdgivare att hålla reda på i sitt hem.

En utbyggd hemsjukvård under samma huvudman skulle med all säkerhet minska behovet av lasarettsinläggningar och trycket på kommunernas särskilda boenden skulle sjunka. Problemen med oacceptabla överbeläggningar på lasaretten och platsbristen på särskilda boenden skulle sannolikt minska.

Exempel på en sådan utveckling finns på andra håll i landet. Ett gott sådant är Kalmar län. Där visade både kommun- och landstingspolitikerna för ett par år sedan konstruktivt ledarskap och kom överens om tagen. Kalmar har fyra gånger fler personer i hemsjukvårds- och rehabiliteringsarbete jämfört med Västmanland.

Om de folkvalda ser på samhällets uppgift på likartat sätt och den berömda politiska viljan finns så går det att genomföra välbehövliga förbättringar relativt snabbt. Men då måste kommun och landsting gå i takt.

Ett konkret vallöfte från vår sida är att arbeta för en kommunalisering av hemsjukvården snarast möjligt.