Regeringen och Sverigedemokraternas budget driver Sverige mot en välfärdskollaps. Men det går att stoppa nedskärningarna i vården. Allt som krävs är politisk vilja och en klok ekonomisk politik. Det skriver Vänsterpartiets representanter i riksdagen och Region Västmanland.
Foto: Linda Eliasson
Under decennier har välfärden skurits ned bit för bit, för att bekosta skattesänkningar och subventioner till de rikaste. Regeringens senaste budget är inget undantag, tvärtom. I den fattas enligt Sveriges kommuner och regioners beräkningar hela 18 miljarder kronor, ens för att bibehålla nuvarande nivå i välfärden. Det säger sig självt att detta riskerar att få stora konsekvenser, och leda till uppsägningar och nedstängningar även här i Västmanland. Inte minst sjukvården kommer att drabbas fruktansvärt hårt.
För att hjälpligt parera regeringens utsvältningspolitik måste många kommuner och regioner runt om i landet nu höja skatterna, för att inte tvingas öka på ofta redan stora budgetunderskott ytterligare. Det innebär att de tyngsta bördorna får bäras av de med låga inkomster, jämfört med om staten skjutit till pengarna.
Det är alltså inte bara välfärden som får ta smällen med regeringens och Sverigedemokraternas politik. De lämpar också över den ekonomiska risken på kommuner och regioner,och kostnaderna på vanligt folk. Det kan vem som helst förstå att detta inte är klok ekonomisk politik.
För Vänsterpartiet är vår gemensamma välfärd vår gemensamma rikedom. Den rikedomen bygger vi upp genom att satsa de resurser som krävs på sjukvården, skolan och omsorgen. För att fixa det så har vi i vår statsbudget föreslagit en höjning av skatten på höga inkomster, en särskild skatt på bankernas övervinster, men också avskaffande av ett antal ineffektiva, orättvisa och mycket dyra skattesubventioner. Med de resurserna kan vi inte bara lätta trycken på de mest utsatta hushållen, utan också på kommunernas och regionernas ekonomi.
För oss vänsterpartister är det en självklar prioritering att detta måste gå före ytterligare skattesänkningar för de välbeställda, eller utökade subventioner till rikas köksrenoveringar och poolbyggen.
Det viktigaste är att vi kan lägga hela 20 miljarder mer än regeringen på välfärden. Det skulle inte bara täcka upp för de behov som SKR ser, utan faktiskt möjliggöra fler kollegor åt de anställda och bättra kvalitet åt medborgarna än idag.
För oss här i Västmanland skulle det, jämfört med regeringens budget, motsvara 372 fler anställda i Region Västmanland och sammanlagt 432 fler i Västmanlands kommuner. För alla oss som är beroende av välfärden i vår vardag – antingen det är besök på vårdcentral och sjukhus, våra barns skola och förskola, eller ett tryggt äldreboende till våra föräldrar – så skulle det förstås göra en oerhörd skillnad.
För oss vänsterpartister är det en självklar prioritering att detta måste gå före ytterligare skattesänkningar för de välbeställda, eller utökade subventioner till rikas köksrenoveringar och poolbyggen. Det är en prioritering vi är övertygade om att de allra flesta västmanlänningar delar med oss.
Fokus för oss i riksdagsgruppen just är de tuffa kristiderna och den orättvisa krispolitiken som regeringen bedriver. Man gör alldeles för lite för att stötta i tider när många människor har det väldigt svårt ekonomiskt. De dyrare matpriserna gör att barnen äter mer i skolan för att de inte kan äta sig mätta hemma och allt fler behöver hjälp från ideella organisationer för matpåsar. Samtidigt gör Ica-handlarna rekordvinster. Räntorna höjs för att dämpa inflationen trots att det faktum att hushållens sämre ekonomi inte rår på en inflation som beror på Rysslands krig och elmarknadens funktion.
Det som händer nu är att många människor går på knäna men miljardintäkter har kommit till Svenska elnät, elhandelsbolagen och staten. Hitintills har debatten mest handlat om återbetalningen av avgifterna som Svenska kraftnät fått in men det finns mycket mer att göra för att ta in övervinsterna från själva elhandeln. Det kom en proposition på det området den här veckan och vi konstaterar att regeringens modell för att beskatta vinsterna och föra tillbaka pengar till elkonsumenterna är både sen och tandlös. EU ville att vi skulle ha den på plats redan 1 dec för att komma åt vinsterna från den kalla vintern men i Sverige blir det troligtvis en tillfällig och mycket låg skatt som ska gälla från 1 mars istället som kommer upp till omröstning i riksdagen inom kort.
Det här var en av de deppigare rapporter jag lämnat men det är tydligt att vi har en god chans att få gehör för vår politik hos många människor och organisationer. LO, Villägarnas förbund och Företagarna är inne på samma spår som oss när det gäller elpriserna till exempel. Om vi blir många kritiker måste regeringen till slut lyssna.
Vårt budskap är att man kan hantera en kris på olika sätt. Vänsterpartiet förespråkar bland annat större satsningar på välfärden, Sverigepriser på el och lättnader för barnfamiljer. Läs mer här. https://www.vansterpartiet.se/en-rattvis-vag-genom-krisen/
Vänsterpartiet vill att staten ska ta ett större ansvar för att kultur når ut till fler, oavsett kön, hudfärg eller social bakgrund. Bland förslagen finns fler graffitiväggar och gratis kulturskola.
Kulturpolitiska förslag:
Det ska finnas fler öppna graffitiväggar.
En eller flera myndigheter inom kultursektorn ska ha utpekat ansvar för integrationspolitiken.
Universitets- och högskolerådet ska följa upp de konstnärliga utbildningarnas arbete med breddad rekrytering.
Enprocentsregeln ska bli en bindande miniminivå.
Avgifterna på kulturskolan ska vara lika med noll år 2020.
Hur ska ni finansiera att kulturskolans avgifter ska sänkas till noll?
– Än så länga har vi kommit överens om 100 miljoner. Men det hänger ju också på att kommunerna är med. Det är ju kommunerna som är huvudman för kulturskolan och som står för den största finansieringen. Här får vi jobba tillsammans för att se hur vi kan lösa det. Men det är en målsättning vi har.
Kulturpolitisk talesperson:
Vasiliki Tsouplaki
Vasiliki Tsouplaki, tidigare kommunpolitiker i Västerås, är kulturpolitisk talesperson för ett parti som vill att man med statens hjälp ska göra kulturen tillgänglig för alla, oavsett bakgrund.
Borde staten ha mer eller mindre inflytande över kulturen?
– Både och kanske. På vissa sätt behöver man flytta fram positionerna litegrann och andra delar kanske man behöver överlåta till professionen. Men från Vänsterpartiet tror vi ändå att det behövs en politisk inblandning – vi behöver både statliga, kommunala och regionala bidrag för att vi inte bara ska få den kultur som är kommersiellt gångbar.
Ideologi:
Från 1967 användes namnet Vänsterpartiet Kommunisterna, år 1990 byttes det till Vänsterpartiet.
De vill skapa ett samhälle som är baserat på en socialistisk och feministisk grund. Kulturpolitiken ska vara progressiv och ska präglas av ”feministiska och antirasistiska perspektiv som bryter ner de hinder som finns för att utöva och ta del av kultur som klassamhället skapar.”
Finns det en risk att kulturens egenvärde kommer i andra hand när den ska användas till att uppnå andra syften?
– Jag tycker inte att vår politik riktigt bär i den riktningen. När vi tittar på kultursektorn utifrån de här perspektiven och vår ideologi så ser vi att det finns orättvisor som vi behöver åtgärda. Det handlar inte om att detaljstyra vad konstnärer ska göra utan att institutioner och politiska system ska vara anpassade för alla människor.
Vasiliki Tsouplakis kulturkonsumtion
Vasiliki Tsouplaki lyssnar gärna på sångerskan Julieta Venegas.
Hon läste senast Vi tolererar inga förlorare – klanen Kennedy av Britt-Marie Mattsson.
Hennes favoritkonstnär är Sigrid Hjertén.
The handmaid’s tale och The Wire är två favoritserier.
Den senaste konsertupplevelsen var MusikRUM Västerås, RUMs (Riksförbundet Unga Musikanter) egen festival.
FLER KULTURPOLITISKA FÖRSLAG FRÅN VÄNSTERPARTIET
Skapande skola bör upphöra som projektform och integreras i skolans ordinarie verksamhet.
Utred hur enprocentsregeln kan spela en större roll i framtida byggnationer och investeringar samt vilka eventuella sanktioner som kan vara aktuella mot byggherrar som inte tillämpar den.
Ge Kulturrådet i uppdrag att initiera positiva graffitiprojekt.
Utred förutsättningarna för att inrätta en fond för unga konstnärer som finansieras av transaktionsavgifter för äldre konst där upphovsrätten slutat gälla.
Det bör utredas och tas fram en nationell reglering om reklamfri kollektivtrafik.
Vidta åtgärder för att säkra tillgången till konstnärsateljéer med rimliga hyror runt om i landet.
Utred digitaliseringens möjligheter och begränsningar vad gäller tillgången till kultur samt vilka övriga åtgärder som krävs för att överbrygga de skillnader i detta avseende som finns mellan stad och landsbygd.
Varje skola ska kunna ha en kulturpedagog knuten till sig.
Utveckla mångfaldsuppdraget genom att formulera inriktningsmål för integrationspolitikens genomförande på kulturområdet.
Källa: Motioner som lämnats till kulturutskottet under den allmänna motionstiden hösten 2017.
I två hundra år har Sveriges politik varit inriktad på att vi ska vara alliansfria i fred med sikte på att vara neutrala i krig. Men på senare år har säkerhetspolitiken förändrats radikalt. Sveriges regeringar har tagit steg efter steg närmare ett medlemskap i NATO.
Just nu slutförs ett ”värdlandsavtal” med NATO. Det innebär att vi måste öppna vårt land för basering av trupper och allehanda vapen vid övningar, kriser eller krig. Det innebär även att NATO ska kunna etablera ett högkvarter på vårt territorium. För NATO har kärnvapen varit en del av försvaret och det kan inte uteslutas att de placeras i Sverige.
Allt detta har skett utan någon allmän debatt. Säkerhetspolitik är en angelägenhet för alla och ställer krav på öppenhet vilket inte har förekommit när det gäller värdlandsavtalet – tvärtom. Redan i maj ska avtalet slutligen antas av riksdagen utan någon som helst debatt.
Vänsterpartiet tar klart avstånd från värdlandsavtalet och att NATO:s kärnvapenstrategi ska få fäste i Sverige.
Konsekvensen av ett fördjupat närmande till NATO innebär ökad risk för att Sverige dras in i en väpnad konflikt vare sig vi vill eller inte och därmed minska Sveriges säkerhet.
Militära allianser och upprustning inför väpnade konflikter står för en förlegad maktpolitik som inte gynnar freden.
Sverige bör bidra till att minska spänningen i vårt närområde – inte tvärtom. Riksdagen bör därför annullera förslaget om värdlandsavtalet. Vi uppmanar alla att föra detta budskap vidare och protestera innan det är för sent!
Uttalande antaget under Vänsterpartiet Västmanlands distriktsårskonferens 2016-03-12.
Birgitta Hedblom, distriktsordförandeSmåföretagaren får inte sätta in dagskassan, mormor får åka fem mil med bussen för att komma till en bankomat och klassföräldern som kommer till banken med en påse guldtior från loppisförsäljningen betraktas som en ovälkommen gäst som banken inte vill ha.
Vad var det som hände med bankerna? Skulle de inte vara till för oss, i stället för tvärtom?
Bankernas kontantvägran ställer till rejält besvär i människors liv.
Trots att inget politiskt beslut kommer att fattas om att avskaffa kontanter i samhället håller det på att ske via storbankernas agerande och makt.
De har på eget bevåg bestämt sig för att det är för dyrt att hålla och ta emot kontanter för och från sina kunder. De vet att det är lättare att tjäna pengar på våra kontokort.
Vi har alltså fått ett sam- hälle där bankerna bestämmer över om vi ska ha tillgång till kontanter eller inte. Banker som gör svindlande vinster, 80 miljarder kronor i de fyra storbankerna förra året.
Sedan 2010 har det blivit drygt 500 färre bankkontor som hanterar kontanter hos Swedbank, Nordea och SEB. Sverige ligger också i EU:s bottenliga vad gäller tillgången till bankomater samtidigt som möjligheterna att ta ut kontanter ur dessa har sänkts kraftigt.
Detta får konsekvenser. Småföretag tvingas förvara kontanterna på mer osäkra ställen eftersom bankerna vägrar ta emot dem.
När de väl kan sätta in dem får de göra det till höga avgifter. Även äldre, asylsökande och personer med funktionsnedsättningar drabbas hårt, likaså föreningar som bedriver verksamheter som bingo, lotteriförsäljning och annan försäljning.
Lägg därtill människor som av integritetsskäl inte vill använda kort. Tillgången till kontanter har också blivit en skillnad mellan stad och land.
I dag har mer än 130 000 människor mer än två mil till sin närmaste bankomat och av dessa är 40 000 personer 65 år eller äldre.
Vänsterpartiet har länge drivit på i frågan om samhällets ansvar för en kontanthantering tillgänglig för alla. Tyvärr verkar den nuvarande regeringen inte ha några andra konkreta förslag än att uppmana kunderna att byta bank.
Denna regering ser alltså på frågan på samma sätt som den borgerliga: det är bankkundernas fel och ansvar.
Men vilka valmöjligheter har den enskilda människan när det bara finns en bank på orten eller om man har skrivit på helhetspaket, där lån och alla ekonomiska transaktioner ska gå genom en bank?
Låt oss påminna om att det inte finns någon fungerande bankkonkurrens i Sverige.
Det är hög tid att ta samhällsansvar för denna centrala demokratifråga. En bank utan kontanter är som en mack utan bensin.
Politiken behöver överta kontrollen över situationen och bestämma reglerna i stället för att låta bankerna göra det. Det brådskar, Bolund. Vänsterpartiet menar att bankerna inte ska ges tillstånd att bedriva verksamhet alls om de inte upprätthåller kontanthanteringen.
För detta krävs en lagändring så snart som möjligt. Det är dags att ta ansvar och låta demokratin styra utvecklingen – inte bankerna.