Skip to main content

20 miljarder mer till välfärden med Vänsterpartiets budget

Regeringen och Sverigedemokraternas budget driver Sverige mot en välfärdskollaps. Men det går att stoppa nedskärningarna i vården. Allt som krävs är politisk vilja och en klok ekonomisk politik. Det skriver Vänsterpartiets representanter i riksdagen och Region Västmanland.

Foto: Linda Eliasson

Under decennier har välfärden skurits ned bit för bit, för att bekosta skattesänkningar och subventioner till de rikaste. Regeringens senaste budget är inget undantag, tvärtom. I den fattas enligt Sveriges kommuner och regioners beräkningar hela 18 miljarder kronor, ens för att bibehålla nuvarande nivå i välfärden. Det säger sig självt att detta riskerar att få stora konsekvenser, och leda till uppsägningar och nedstängningar även här i Västmanland. Inte minst sjukvården kommer att drabbas fruktansvärt hårt.

För att hjälpligt parera regeringens utsvältningspolitik måste många kommuner och regioner runt om i landet nu höja skatterna, för att inte tvingas öka på ofta redan stora budgetunderskott ytterligare. Det innebär att de tyngsta bördorna får bäras av de med låga inkomster, jämfört med om staten skjutit till pengarna.

Det är alltså inte bara välfärden som får ta smällen med regeringens och Sverigedemokraternas politik. De lämpar också över den ekonomiska risken på kommuner och regioner,och kostnaderna på vanligt folk. Det kan vem som helst förstå att detta inte är klok ekonomisk politik.

För Vänsterpartiet är vår gemensamma välfärd vår gemensamma rikedom. Den rikedomen bygger vi upp genom att satsa de resurser som krävs på sjukvården, skolan och omsorgen. För att fixa det så har vi i vår statsbudget föreslagit en höjning av skatten på höga inkomster, en särskild skatt på bankernas övervinster, men också avskaffande av ett antal ineffektiva, orättvisa och mycket dyra skattesubventioner. Med de resurserna kan vi inte bara lätta trycken på de mest utsatta hushållen, utan också på kommunernas och regionernas ekonomi.

För oss vänsterpartister är det en självklar prioritering att detta måste gå före ytterligare skattesänkningar för de välbeställda, eller utökade subventioner till rikas köksrenoveringar och poolbyggen.

Det viktigaste är att vi kan lägga hela 20 miljarder mer än regeringen på välfärden. Det skulle inte bara täcka upp för de behov som SKR ser, utan faktiskt möjliggöra fler kollegor åt de anställda och bättra kvalitet åt medborgarna än idag.

För oss här i Västmanland skulle det, jämfört med regeringens budget, motsvara 372 fler anställda i Region Västmanland och sammanlagt 432 fler i Västmanlands kommuner. För alla oss som är beroende av välfärden i vår vardag – antingen det är besök på vårdcentral och sjukhus, våra barns skola och förskola, eller ett tryggt äldreboende till våra föräldrar – så skulle det förstås göra en oerhörd skillnad.

För oss vänsterpartister är det en självklar prioritering att detta måste gå före ytterligare skattesänkningar för de välbeställda, eller utökade subventioner till rikas köksrenoveringar och poolbyggen. Det är en prioritering vi är övertygade om att de allra flesta västmanlänningar delar med oss.

Vasiliki Tsouplaki, riksdagsledamot (V)

Heidi-Maria Wallinder, regionråd i opposition (V)

Felicia Granath, regionråd i opposition (V)

20 miljarder mer till välfärden med Vänsterpartiets budget – (fagerstanyheter.com)

Debatt: Vi lokalpolitiker kan inte trolla med knäna

Foto: Linda Eliasson

Sjukvården är bokstavligt talat en livsviktig verksamhet. Vi förstår alla att vi själva eller våra nära och kära en dag kommer att behöva den. Och att vi då är beroende av att de som arbetar där har bra villkor, så att de kan göra sitt jobb väl.

Vi minns alla pandemin och hur applåderna ekade mellan husen, som ett uttryck för vår tacksamhet. Sju av tio svenskar har också förtroende för vården.

Desto hårdare har domen varit över politikerna: bara en av fyra tycker att de gett sjukvården det som behövdes för att klara pandemin. I slutändan räcker applåder inte långt. Det är politikens ansvar att se till att det finns de resurser.

Men trots att vården var väljarnas viktigaste fråga i valet så står nu region efter region inför stora ekonomiska problem. På många håll väntar nedskärningar, samtidigt som många regioner tvingas gå med underskott. Detta i en verksamhet som tvärtom har ett skriande behov av mer resurser, där personalen redan i dag går på knäna.

Redan i dag lämnar personal vårdyrkena, på grund av tung arbetsbelastning, hopplösa scheman och låga löner.

Inget av det här är en nyhet, allra minst för politikerna. Sveriges kommuner och regioner, SKR, har länge larmat om resursbristen. Bara för att bibehålla nuvarande kvalitet hade det behövts ett tillskott på 20 miljarder i höstbudgeten. Vi i Vänsterpartiet föreslog i vår budget att skjuta till dessa pengar, och därutöver ge ytterligare 13 miljarder till kommuner och regioner. Med de pengarna hade vi kunnat förbättra kvaliteten för medborgarna och arbetsvillkoren för de anställda.

Men regeringen la i stället en nedskärningsbudget, och gav kommunsektorn åtta miljarder mindre än SKR:s miniminivå. De la till och med mer pengar på skattesänkningar för de rikaste än på den livsviktiga vården och övriga välfärden.

Men är allt verkligen regeringens fel? Spelar det ingen roll vem som styr i regionerna? Naturligtvis gör det det. I de regioner där Vänsterpartiet är med och bestämmer kan vi stoppa de värsta nedskärningarna, och rikta resurserna dit där de gör störst nytta.

Systematiska underskott

Men lika lite som personalen på golvet kan vi regionpolitiker trolla med knäna. Det är ett faktum att vården går med systematiska underskott på grund av alldeles för låga tillskott från staten. Sammanlagt för 2023 handlar det om mer än 8 miljarder kronor. 17 av 21 regioner kommer att gå med underskott. Så vältrar regeringen över kostnaderna och skuldsättningen för välfärden på regionerna. Och i förlängningen från höginkomsttagare till vanligt folk.

Regeringen skulle redan i vårbudgeten kunna skjuta till de pengar som saknas för att nå upp till SKR:s miniminivå. Ännu bättre vore det förstås om de matchade Vänsterpartiets förslag om ytterligare 13 miljarder i långsiktiga resurstillskott.

Ett annat sätt att öka resurserna till sjukvården vore att införa ett regelverk som garanterar att skattepengar inte försvinner ner i fickorna på riskkapitalister. Det skulle innebära mer resurser till sjukvården direkt, och dessutom sätta stopp för de skenande kostnaderna för byråkratin som ska administrera alla upphandlingar.

Förvärrar problemet

Vad som händer annars är uppenbart. Redan i dag lämnar personal vårdyrkena, på grund av tung arbetsbelastning, hopplösa scheman och låga löner. Fortsatt underfinansiering kommer att steg för steg förvärra det problemet, och göra det omöjligt att korta köerna, och ta itu med den vårdskuld pandemin lämnade efter sig.

Det är knappast folkets vilja att vår livsviktiga sjukvård ska behandlas så här. Därför säger vi i dag till regeringen: gör om och gör rätt! Skjut till de medel som behövs, och presentera en långsiktig plan för hur vården ska finansieras.

Alternativet är att säga åt personal och patienter att ”bita ihop” – för att inte äventyra riskkapitalisternas vinster eller de rikas skattesänkningar. Det lär dock vara ett svek som det svenska folket inte glömmer i första taget.


Av Karin Rågsjö (V)

sjukvårdspolitisk talesperson

Linda Jonsson (V)

regionråd, Region Norrbotten

Emil Broberg (V)

gruppledare, Region Östergötland

Jessica Carlqvist (V)

oppositionsregionråd, Region Örebro län

Jonas Lindberg (V)

sjukvårdspolitisk talesperson och oppositionsregionråd, Region Stockholm

Henrik Holmkvist (V) 

gruppledare, Region Blekinge

Jonas Karlberg (V)

regionråd, Region Västerbotten

Mikael Ekvall (V)

regionråd, Region Jönköpings län

Lena Granath (V) 

regionråd, Region Kalmar län

Elisabeth Björk (V)

regionråd, Region Värmland

Kerstin Wiréhn (V)

gruppledare, Region Kronoberg

Alexandra Thomasson (V)

oppositionsregionråd, Region Skåne

Elin Hoffner (V)

regionråd, Region Jämtland Härjedalen

Nina Orefjärd (V)

gruppledare, Region Västernorrland. 

Kristina Sjöström (V)

gruppledare och ledamot i Hälso- och sjukvårdsnämnden Region Gävleborg. 

Patrik Liljeglöd (V)

oppositionsregionråd, Region Dalarna

Peter Barnard (V)

ledamot i Hälso- och sjukvårdsnämnden, Region Gotland.

Lotta Back (V)

gruppledare, Region Sörmland

Carina Örgård (V) 

regionråd och gruppledare, Västra Götalandsregionen. 

Neil Ormerod (V)

oppositionsregionråd, Region Uppsala. 

Heidi-Maria Wallinder (V) 

oppositionsregionråd, Region Västmanland. 

Agnes Hultén (V)

gruppledare, Region Halland. 

Debatt: Reselotteriet för synskadade fortsätter i Västmanland

Foto: Linda Eliasson

Automatiska digitala hållplatsutrop, alltså en röst som berättar vilken som är nästa hållplats för den som inte kan se skyltarna är en del av de anpassningar som måste finnas för att alla ska kunna röra sig fritt, vilja och våga använda kollektivtrafiken. Dock har hållplatsutrop mer karaktären av ett lotteri än standard.

Var problemet ligger är också svårt att bringa klarhet i då alla säger samma sak – systemet ska fungera.

Sedan april 2021, då jag senast tog upp frågan i regionfullmäktige, kan ingen märkbar skillnad iakttas. Hållplatserna ropas fortfarande inte ut, och vi som inte ser skyltar deltar i ett lotteri där frågan ständigt är om vi ska komma av vid rätt hållplats.

Frågan om hållplatsutrop har hängt med ända sedan 1980-talet, och det ironiska är att de fungerar lika sporadiskt i dag som då, när förarna själva förväntades avisera hållplatserna.

I dag har vi avancerad digital teknik och inte minst skarp lagstiftning. Lagen slår fast att människor med funktionsnedsättning ska kunna röra sig fritt i en tillgänglig miljö. Otillgänglighet klassas som diskriminering och det gäller all skattefinansierad verksamhet, det vill säga även region Västmanland. Det kräver tillgänglighetsanpassningar för vilka den politiska ledningen ytterst ansvarar.

Saktfärdigheten kring inrättande av fungerande hållplatsutrop speglar tydligt hur synen på människor med funktionsnedsättning ser ut i samhället, då viktiga jämlikhetsreformer och övertygande bekämpning av diskriminering sedan länge saknas.

Frågor om funktionsnedsättning fortsätter att ses som något besvärande kostsamt som helst ska stanna långt ned på den politiska agendan. Här är Region Västmanland inget undantag.

För mig som socialist är frågan om full delaktighet och tillgänglighet för människor med funktionsnedsättning en rättighets- och jämlikhetsfråga. Rörelsefriheten är en grundläggande mänsklig rättighet och för många med funktionsnedsättning är privatbilen eller cykeln inget alternativ, utan man är hänvisad till den offentligt finansierade kollektivtrafiken. Jämlikhet förutsätter omfördelning av resurser från privilegierade till diskriminerade. Hållplatsutrop och all annan tillgänglighetsanpassning kräver att medel omfördelas och att allas rätt till fri rörlighet upphör att ifrågasättas.

Vänsterpartiet i Region Västmanland fortsätter att driva frågan om hållplatsutrop i all kollektivtrafik och i det vidare perspektivet full delaktighet för människor med funktionsnedsättning.

Vi kräver inget mindre än att lagar efterlevs, att resurser garanteras och att regionen antar en handlingsplan på funktionsrättsområdet.

Fredrik Stockhaus

Ordinarie ledamot av regionfullmäktige för Vänsterpartiet och barndomsblind

Texten publicerades i VLT 6 april 2023 13:00

Debatt: Jämlikhet är värt att demonstrera för

Med skavsår efter ansiktsmasker, ryggont efter att ha städat våra sjukhus och med kamp för sin arbetsmiljö på bussarna har yrkesgrupper som vårdpersonal, lokalvårdare, busschaufförer med många fler yrkesgrupper burit oss under kristid. Krisen har med all tydlighet visat oss vilka yrkesgrupper som är samhällsbärande.

Nu är det hög tid att bygga ett Sverige som kan stoltsera med jämlikhet där de av oss som bär samhället blir belönad för sitt arbete. Det handlar om att uppvärdera de samhällsbärande yrkena. Men också om att bygga ett jämlikt samhälle där våra behov styr snarare än marknadsmekanismer. I vårt land ska undersköterskans son gå i samma skola som överläkarens dotter. Det ska inte spela någon roll om du växt upp med silversked i mun eller behövt vara på nattis när mamma arbetar natt. Om du blir sjuk ska du få vård på samma villkor, skolan ska vara bra oavsett var du bor. Detta samhälle vill vi bygga för att vi vet att ett jämlikt samhälle är ett bättre samhälle.

Sedan slutet på 80-talet har vi sett en aggressiv nedmontering av det jämlika samhälle som vi gjort oss kända för. Lönenivåerna för svenska löntagare har minskat drastiskt i relation till det som Sverige producerar, vår BNP. Faktum är att i relation till Sveriges produktion så är lönenivån nu i nivå med lönenivån i början på 1900-talet, tiden innan första världskriget. Storföretagen och politiker till både höger och ”vänster” applåderar vårdarbetare under kris, men när frågan om löner och arbetsvillkor lyfts blir det tyst.

Det har skett ett systemskifte. Sverige som tidigare gjort sig världskänt med det generella välfärdssystem vi byggt upp ser nu hur internationellt riskkapital och marknadsmekanismer verkar i vår välfärd. Svensk höger och delar av socialdemokratin använder Sverige som ett marknadsexperiment, som enda land i världen tillåter vi riskkapitalbolag att plocka ut skattepengar som vinst. Svenskt näringsliv driver nu på för en utökning av privata vårdförsäkringar som tecknas privat eller som löneförmån från arbetsgivaren. Beredskapslagren monteras ner och Apoteket säljs ut. Sen frågar vi oss varför vi inte var förberedda när krisen kom?

Det jämlika samhället är ett starkt samhälle. Därför vill vi sätta stopp för de privata sjukvårdsförsäkringarnas skapande av en vip-kö till svensk sjukvård. Vi vill också sätta stopp för de företag som gratisåker på våra skattepengar och plockar ut miljoner i vinster. Om vi ska bygga upp den gemensamma välfärden igen måste vi också driva verksamheten gemensamt. När vi gör det tillsammans står vi starka i både kris och vardag.

Vänsterpartiet är inte ett parti bland alla andra. Vi kan lova att vi gör och ska göra allt vi kan för att ta strid för dig och dina villkor i kommun- och regionfullmäktige. Men för att förändra samhället behöver vi göra det tillsammans. För att du ska få den lön du förtjänar, för att välfärden ska utformas efter behov istället för vinstintresse, för att vi ska ha en planet som våra barn kan växa upp på behöver vi göra det tillsammans. Första maj är ett bra startskott för detta, att engagera sig fackligt, prata med sina kollegor och ta strid för dina rättigheter. I år blir det inget vanligt demonstrationståg. Men jämlikhet är värt att demonstrera för.

Fredrik Stockhaus, distriktsordförande Vänsterpartiet Västmanland

Johanna Ritvadotter (V), gruppledare Region Västmanland

Debatt: Gratis buss för unga är en rättvisefråga

Alla barn- och ungdomar har rätt till ett bra sommarlov, oavsett om föräldrarna har mycket eller lite pengar. Därför satsar vi nu på avgiftsfria bussresor för skolungdomar på sommaren. När kompisarna tar bussen för att bada, ska inte den som har föräldrar med lite sämre ekonomi behöva stanna hemma.

I dagarna har ett busskort skickats ut till cirka 18 000 barn och ungdomar i Västmanland som går i grundskolans år 6-9 eller gymnasiets år 1-2. Kortet är giltigt från 1 juni till 31 augusti och planen är att projektet ska pågå i ytterligare två somrar.

Vi i Vänsterpartiet drev frågan i budgetförhandlingarna med regeringen under förra hösten och vi fick igenom kravet om ett statligt stöd. Det är en jämlikhetsreform som inte hade kommit till utan oss.

Många barn och ungdomar lever i familjer som har svårt att få pengarna att räcka till hela månaden. Klyftorna mellan de som har, och de som inte har, ökar för varje år. Ojämlikheten breder ut sig. Och för alla dem som oroar sig för sin ekonomi, är ett busskort ofta en utgift för mycket. Det är för dem vi har drivit kravet om avgiftsfri kollektivtrafik, det är deras tur nu.

Välfärd är att vi tar hand om varandra när något går illa, men det är också att bjuda varandra på sådant som gör livet lite ljusare och lättare.

Att åka och bada med kompisarna, komma i tid till sommarjobbet eller hänga med på helgens bortamatch, ska vara möjligt för alla skolungdomar, inte bara för dem som har föräldrar med en stor plånbok.

Så gör vi Sverige till ett land för alla, inte bara för de rikaste.

Karin Thorborg, regionråd (V)

https://www.magazin24.se/debatt/gratis-buss-for-unga-ar-en-rattvisefraga/repreD!xNgHN@rsZaU3YpaEXvmjA/