Skip to main content

Författare: Vänsterpartiet Västmanland

Debatt: Vi lokalpolitiker kan inte trolla med knäna

Foto: Linda Eliasson

Sjukvården är bokstavligt talat en livsviktig verksamhet. Vi förstår alla att vi själva eller våra nära och kära en dag kommer att behöva den. Och att vi då är beroende av att de som arbetar där har bra villkor, så att de kan göra sitt jobb väl.

Vi minns alla pandemin och hur applåderna ekade mellan husen, som ett uttryck för vår tacksamhet. Sju av tio svenskar har också förtroende för vården.

Desto hårdare har domen varit över politikerna: bara en av fyra tycker att de gett sjukvården det som behövdes för att klara pandemin. I slutändan räcker applåder inte långt. Det är politikens ansvar att se till att det finns de resurser.

Men trots att vården var väljarnas viktigaste fråga i valet så står nu region efter region inför stora ekonomiska problem. På många håll väntar nedskärningar, samtidigt som många regioner tvingas gå med underskott. Detta i en verksamhet som tvärtom har ett skriande behov av mer resurser, där personalen redan i dag går på knäna.

Redan i dag lämnar personal vårdyrkena, på grund av tung arbetsbelastning, hopplösa scheman och låga löner.

Inget av det här är en nyhet, allra minst för politikerna. Sveriges kommuner och regioner, SKR, har länge larmat om resursbristen. Bara för att bibehålla nuvarande kvalitet hade det behövts ett tillskott på 20 miljarder i höstbudgeten. Vi i Vänsterpartiet föreslog i vår budget att skjuta till dessa pengar, och därutöver ge ytterligare 13 miljarder till kommuner och regioner. Med de pengarna hade vi kunnat förbättra kvaliteten för medborgarna och arbetsvillkoren för de anställda.

Men regeringen la i stället en nedskärningsbudget, och gav kommunsektorn åtta miljarder mindre än SKR:s miniminivå. De la till och med mer pengar på skattesänkningar för de rikaste än på den livsviktiga vården och övriga välfärden.

Men är allt verkligen regeringens fel? Spelar det ingen roll vem som styr i regionerna? Naturligtvis gör det det. I de regioner där Vänsterpartiet är med och bestämmer kan vi stoppa de värsta nedskärningarna, och rikta resurserna dit där de gör störst nytta.

Systematiska underskott

Men lika lite som personalen på golvet kan vi regionpolitiker trolla med knäna. Det är ett faktum att vården går med systematiska underskott på grund av alldeles för låga tillskott från staten. Sammanlagt för 2023 handlar det om mer än 8 miljarder kronor. 17 av 21 regioner kommer att gå med underskott. Så vältrar regeringen över kostnaderna och skuldsättningen för välfärden på regionerna. Och i förlängningen från höginkomsttagare till vanligt folk.

Regeringen skulle redan i vårbudgeten kunna skjuta till de pengar som saknas för att nå upp till SKR:s miniminivå. Ännu bättre vore det förstås om de matchade Vänsterpartiets förslag om ytterligare 13 miljarder i långsiktiga resurstillskott.

Ett annat sätt att öka resurserna till sjukvården vore att införa ett regelverk som garanterar att skattepengar inte försvinner ner i fickorna på riskkapitalister. Det skulle innebära mer resurser till sjukvården direkt, och dessutom sätta stopp för de skenande kostnaderna för byråkratin som ska administrera alla upphandlingar.

Förvärrar problemet

Vad som händer annars är uppenbart. Redan i dag lämnar personal vårdyrkena, på grund av tung arbetsbelastning, hopplösa scheman och låga löner. Fortsatt underfinansiering kommer att steg för steg förvärra det problemet, och göra det omöjligt att korta köerna, och ta itu med den vårdskuld pandemin lämnade efter sig.

Det är knappast folkets vilja att vår livsviktiga sjukvård ska behandlas så här. Därför säger vi i dag till regeringen: gör om och gör rätt! Skjut till de medel som behövs, och presentera en långsiktig plan för hur vården ska finansieras.

Alternativet är att säga åt personal och patienter att ”bita ihop” – för att inte äventyra riskkapitalisternas vinster eller de rikas skattesänkningar. Det lär dock vara ett svek som det svenska folket inte glömmer i första taget.


Av Karin Rågsjö (V)

sjukvårdspolitisk talesperson

Linda Jonsson (V)

regionråd, Region Norrbotten

Emil Broberg (V)

gruppledare, Region Östergötland

Jessica Carlqvist (V)

oppositionsregionråd, Region Örebro län

Jonas Lindberg (V)

sjukvårdspolitisk talesperson och oppositionsregionråd, Region Stockholm

Henrik Holmkvist (V) 

gruppledare, Region Blekinge

Jonas Karlberg (V)

regionråd, Region Västerbotten

Mikael Ekvall (V)

regionråd, Region Jönköpings län

Lena Granath (V) 

regionråd, Region Kalmar län

Elisabeth Björk (V)

regionråd, Region Värmland

Kerstin Wiréhn (V)

gruppledare, Region Kronoberg

Alexandra Thomasson (V)

oppositionsregionråd, Region Skåne

Elin Hoffner (V)

regionråd, Region Jämtland Härjedalen

Nina Orefjärd (V)

gruppledare, Region Västernorrland. 

Kristina Sjöström (V)

gruppledare och ledamot i Hälso- och sjukvårdsnämnden Region Gävleborg. 

Patrik Liljeglöd (V)

oppositionsregionråd, Region Dalarna

Peter Barnard (V)

ledamot i Hälso- och sjukvårdsnämnden, Region Gotland.

Lotta Back (V)

gruppledare, Region Sörmland

Carina Örgård (V) 

regionråd och gruppledare, Västra Götalandsregionen. 

Neil Ormerod (V)

oppositionsregionråd, Region Uppsala. 

Heidi-Maria Wallinder (V) 

oppositionsregionråd, Region Västmanland. 

Agnes Hultén (V)

gruppledare, Region Halland. 

Debatt: Reselotteriet för synskadade fortsätter i Västmanland

Foto: Linda Eliasson

Automatiska digitala hållplatsutrop, alltså en röst som berättar vilken som är nästa hållplats för den som inte kan se skyltarna är en del av de anpassningar som måste finnas för att alla ska kunna röra sig fritt, vilja och våga använda kollektivtrafiken. Dock har hållplatsutrop mer karaktären av ett lotteri än standard.

Var problemet ligger är också svårt att bringa klarhet i då alla säger samma sak – systemet ska fungera.

Sedan april 2021, då jag senast tog upp frågan i regionfullmäktige, kan ingen märkbar skillnad iakttas. Hållplatserna ropas fortfarande inte ut, och vi som inte ser skyltar deltar i ett lotteri där frågan ständigt är om vi ska komma av vid rätt hållplats.

Frågan om hållplatsutrop har hängt med ända sedan 1980-talet, och det ironiska är att de fungerar lika sporadiskt i dag som då, när förarna själva förväntades avisera hållplatserna.

I dag har vi avancerad digital teknik och inte minst skarp lagstiftning. Lagen slår fast att människor med funktionsnedsättning ska kunna röra sig fritt i en tillgänglig miljö. Otillgänglighet klassas som diskriminering och det gäller all skattefinansierad verksamhet, det vill säga även region Västmanland. Det kräver tillgänglighetsanpassningar för vilka den politiska ledningen ytterst ansvarar.

Saktfärdigheten kring inrättande av fungerande hållplatsutrop speglar tydligt hur synen på människor med funktionsnedsättning ser ut i samhället, då viktiga jämlikhetsreformer och övertygande bekämpning av diskriminering sedan länge saknas.

Frågor om funktionsnedsättning fortsätter att ses som något besvärande kostsamt som helst ska stanna långt ned på den politiska agendan. Här är Region Västmanland inget undantag.

För mig som socialist är frågan om full delaktighet och tillgänglighet för människor med funktionsnedsättning en rättighets- och jämlikhetsfråga. Rörelsefriheten är en grundläggande mänsklig rättighet och för många med funktionsnedsättning är privatbilen eller cykeln inget alternativ, utan man är hänvisad till den offentligt finansierade kollektivtrafiken. Jämlikhet förutsätter omfördelning av resurser från privilegierade till diskriminerade. Hållplatsutrop och all annan tillgänglighetsanpassning kräver att medel omfördelas och att allas rätt till fri rörlighet upphör att ifrågasättas.

Vänsterpartiet i Region Västmanland fortsätter att driva frågan om hållplatsutrop i all kollektivtrafik och i det vidare perspektivet full delaktighet för människor med funktionsnedsättning.

Vi kräver inget mindre än att lagar efterlevs, att resurser garanteras och att regionen antar en handlingsplan på funktionsrättsområdet.

Fredrik Stockhaus

Ordinarie ledamot av regionfullmäktige för Vänsterpartiet och barndomsblind

Texten publicerades i VLT 6 april 2023 13:00

Livet i oppositionskorridoren går sin gilla gång.

Foto: Linda Eliasson

Vi har fullt sjå att protestera mot alla knasiga förslag som kommer från styret M, KD och L med stöd av SD. De har lagt ett förslag om att införa Vårdval vaccination. Alla vuxna västmanlänningar ska kunna välja bland olika utförare för att få sprutor mot t ex influensa och Covid-19. Vad nu det ska vara bra för.

Idag röstade regionstyrelsen igenom att Region Västmanland ska täcka hälften av underskottet för Nya Västerås Flygplats både för 2022 och 2023. Totalt handlar det om cirka 20 miljoner kronor som kunde ha gått till sjukvård eller förkortad arbetstid, i stället för till en flygplats på fallrepet. Vi var det enda partiet som röstade nej till den här miljonrullningen.

En annan het fråga som har kommit upp är höjda egenavgifter för hörapparater. För den som får uppladdningsbara hörapparater med laddare kommer det att kosta 2 200 kronor, vilket är den högsta avgiften i landet. Det kan vi inte heller ställa oss bakom, eftersom det är ett nödvändigt hjälpmedel för att hörselskadade ska ha samma förutsättningar som andra.

Men vi är inte bara motvalls utan lägger givetvis även egna förslag. Vi vill t ex erbjuda riktade hälsosamtal till alla 40-åringar och att avgiften för tvångsvård ska tas bort. Vi har så smått börjat arbeta med vår regionplan och budget som ska vara klar i slutet av maj. Tills dess behöver vi ta ställning till om vi ska hålla fast vid vår skattehöjning på 15 öre med tanke på det ekonomiska läget, om skatten behöver höjas ännu mer, eller kanske inte alls.

Heidi-Maria Wallinder

Gruppledare och oppositionsråd (V)

(den här texten figurerade i Vänsterpartiet Västmanlands nyhetsbrev mars 2023)

Rapport från riksdagen

Fokus för oss i riksdagsgruppen just är de tuffa kristiderna och den orättvisa krispolitiken som regeringen bedriver. Man gör alldeles för lite för att stötta i tider när många människor har det väldigt svårt ekonomiskt. De dyrare matpriserna gör att barnen äter mer i skolan för att de inte kan äta sig mätta hemma och allt fler behöver hjälp från ideella organisationer för matpåsar. Samtidigt gör Ica-handlarna rekordvinster. Räntorna höjs för att dämpa inflationen trots att det faktum att hushållens sämre ekonomi inte rår på en inflation som beror på Rysslands krig och elmarknadens funktion.

Det som händer nu är att många människor går på knäna men miljardintäkter har kommit till Svenska elnät, elhandelsbolagen och staten. Hitintills har debatten mest handlat om återbetalningen av avgifterna som Svenska kraftnät fått in men det finns mycket mer att göra för att ta in övervinsterna från själva elhandeln. Det kom en proposition på det området den här veckan och vi konstaterar att regeringens modell för att beskatta vinsterna och föra tillbaka pengar till elkonsumenterna är både sen och tandlös. EU ville att vi skulle ha den på plats redan 1 dec för att komma åt vinsterna från den kalla vintern men i Sverige blir det troligtvis en tillfällig och mycket låg skatt som ska gälla från 1 mars istället som kommer upp till omröstning i riksdagen inom kort.

Det här var en av de deppigare rapporter jag lämnat men det är tydligt att vi har en god chans att få gehör för vår politik hos många människor och organisationer. LO, Villägarnas förbund och Företagarna är inne på samma spår som oss när det gäller elpriserna till exempel. Om vi blir många kritiker måste regeringen till slut lyssna.

Vårt budskap är att man kan hantera en kris på olika sätt. Vänsterpartiet förespråkar bland annat större satsningar på välfärden, Sverigepriser på el och lättnader för barnfamiljer. Läs mer här. https://www.vansterpartiet.se/en-rattvis-vag-genom-krisen/

 

Vasiliki Tsouplaki, riksdagsledamot