Automatiska digitala hållplatsutrop, alltså en röst som berättar vilken som är nästa hållplats för den som inte kan se skyltarna är en del av de anpassningar som måste finnas för att alla ska kunna röra sig fritt, vilja och våga använda kollektivtrafiken. Dock har hållplatsutrop mer karaktären av ett lotteri än standard.
Var problemet ligger är också svårt att bringa klarhet i då alla säger samma sak – systemet ska fungera.
Sedan april 2021, då jag senast tog upp frågan i regionfullmäktige, kan ingen märkbar skillnad iakttas. Hållplatserna ropas fortfarande inte ut, och vi som inte ser skyltar deltar i ett lotteri där frågan ständigt är om vi ska komma av vid rätt hållplats.
Frågan om hållplatsutrop har hängt med ända sedan 1980-talet, och det ironiska är att de fungerar lika sporadiskt i dag som då, när förarna själva förväntades avisera hållplatserna.
I dag har vi avancerad digital teknik och inte minst skarp lagstiftning. Lagen slår fast att människor med funktionsnedsättning ska kunna röra sig fritt i en tillgänglig miljö. Otillgänglighet klassas som diskriminering och det gäller all skattefinansierad verksamhet, det vill säga även region Västmanland. Det kräver tillgänglighetsanpassningar för vilka den politiska ledningen ytterst ansvarar.
Saktfärdigheten kring inrättande av fungerande hållplatsutrop speglar tydligt hur synen på människor med funktionsnedsättning ser ut i samhället, då viktiga jämlikhetsreformer och övertygande bekämpning av diskriminering sedan länge saknas.
Frågor om funktionsnedsättning fortsätter att ses som något besvärande kostsamt som helst ska stanna långt ned på den politiska agendan. Här är Region Västmanland inget undantag.
För mig som socialist är frågan om full delaktighet och tillgänglighet för människor med funktionsnedsättning en rättighets- och jämlikhetsfråga. Rörelsefriheten är en grundläggande mänsklig rättighet och för många med funktionsnedsättning är privatbilen eller cykeln inget alternativ, utan man är hänvisad till den offentligt finansierade kollektivtrafiken. Jämlikhet förutsätter omfördelning av resurser från privilegierade till diskriminerade. Hållplatsutrop och all annan tillgänglighetsanpassning kräver att medel omfördelas och att allas rätt till fri rörlighet upphör att ifrågasättas.
Vänsterpartiet i Region Västmanland fortsätter att driva frågan om hållplatsutrop i all kollektivtrafik och i det vidare perspektivet full delaktighet för människor med funktionsnedsättning.
Vi kräver inget mindre än att lagar efterlevs, att resurser garanteras och att regionen antar en handlingsplan på funktionsrättsområdet.
Fredrik Stockhaus
Ordinarie ledamot av regionfullmäktige för Vänsterpartiet och barndomsblind
Fokus för oss i riksdagsgruppen just är de tuffa kristiderna och den orättvisa krispolitiken som regeringen bedriver. Man gör alldeles för lite för att stötta i tider när många människor har det väldigt svårt ekonomiskt. De dyrare matpriserna gör att barnen äter mer i skolan för att de inte kan äta sig mätta hemma och allt fler behöver hjälp från ideella organisationer för matpåsar. Samtidigt gör Ica-handlarna rekordvinster. Räntorna höjs för att dämpa inflationen trots att det faktum att hushållens sämre ekonomi inte rår på en inflation som beror på Rysslands krig och elmarknadens funktion.