Individ- och familjenämnden i Västerås har det mycket tufft ekonomiskt. Därför har ett arbete inletts för att uppnå en budget i balans och förra veckan behandlades en utökad handlingsplan i nämnden. Många av de förslag som presenterades ansågs varken vara socialt eller ekonomiskt hållbara och möttes av bestörtning och starkt motstånd från Vänsterpartiet och många västeråsare.

Lyckligtvis förkastade den politiska majoriteten (S, MP, C och L) många av neddragningarna men det finns fortfarande förslag som oroar oss. Att utreda framtiden och eventuellt avveckla sex missbruksboenden i Västerås kommer att slå undan benen på de redan svaga.

Att bara tänka tanken att stänga kvinnoboendet Freja är ett hån mot missbrukande kvinnor.

Utifrån den bostadssituation Västerås befinner sig i känns det inte som en rimlig lösning att lägga ner fungerande boenden och istället satsa på fler boendestödjare. Särskilt inte i ett läge när så många västeråsare står utan en egen bostad och där det är mycket svårt att komma in på bostadsmarknaden.

Att bara tänka tanken att stänga kvinnoboendet Freja är ett hån mot missbrukande kvinnor. Freja är ett fantastiskt boende som hjälper på så många plan. Att få bo i ett boende med andra med kvinnor och med kvinnlig personal ger ett stöd och säkerhet som en boendestödjare någon gång i veckan aldrig kan ge.

Västerås stads missbruksvård har byggts upp under lång tid för att möta de behov som finns. Vi vill se en missbruksvård med olika boendeformer, öppenvård och stöd även i framtiden.

Från Vänsterpartiets sida är det tydligt att nämndens ekonomiska ram är för smal och behöver utvidgas kommande budgetår. Givetvis behöver vi också se över vissa kostnader, till exempel måste vi sluta upp med kostsamma privata alternativ och lägga krutet på egna lösningar inom socialtjänsten.

Framför allt behöver individ- och familjenämnden jobba i en takt som möjliggör välavvägda beslut med konsekvensanalyser. Kortsiktiga nedskärningar kommer längre fram att ge ett berg av utgifter för såväl Västerås stad som Region Västmanland och andra delar i det offentliga välfärdssystemet.

Det känns extra allvarligt att en del av ansvaret lämpas över på Region Västmanland som redan brottas med ekonomiska problem och köer. Exempelvis la den styrande minoriteten (S, C, L) i sin besparingsiver ett förslag som innebar att såväl Tillnyktringsenheten som Lågtröskelmottagningen inte skulle kunna startas. Dessa förslag har nu dragits tillbaka efter påtryckningar från Vänsterpartiet.

Den styrande minoriteten i regionen har också initierat ett nygammalt förslag om ”nära vård”. Den nära vården utgår från vård så nära den behövande som möjligt och där är samverkan viktigt. Men att utveckla samverkan med nedlagda verksamheter inom kommunernas individ- och familjeomsorg ter sig väldigt svårt.

Varken region eller kommun har råd att ta bort stödet från de som behöver vårt stöd mest och som inte skriker högst.

Hans Jansson (V)

regionråd

Anna Maria Romlid (V)

oppositionsråd

https://www.vlt.se/artikel/debatt-drapslag-mot-de-som-behover-samhallets-stod

Efter årsskiftet ska alla offentliga vårdcentraler i Västmanland drivas som intraprenad. Det innebär att länsborna fortsättningsvis är hänvisade antingen till privata utförare eller till vårdcentraler som drivs under företagsliknande former. Syftet är att alla vårdcentraler ska konkurrera på lika villkor, men hur det kommer att slå mot patienterna och en redan ojämlik vård återstår att se. Det här är inget annat än ett första steg mot ett regionalt vårdbolag, vilket Vänsterpartiet inte vill medverka till.

I dag är 15 av länets 27 vårdcentraler privata, och snart ska de återstående 12 betraktas som egna resultatenheter.

Moderaterna har länge ondgjort sig över att vårdcentralerna inte har samma villkor, eftersom regionen har tagit ett större ekonomiskt ansvar för de egna vårdcentralerna. Nu, med två borgerliga partier i styret, var det här en väntad utveckling, även om vi i Vänsterpartiet hade hoppats att Socialdemokraterna skulle stå emot.

I dag är 15 av länets 27 vårdcentraler privata, och snart ska de återstående 12 betraktas som egna resultatenheter. Ändå har regionen det slutgiltiga ansvaret för att patienterna får vård om någon av de privata aktörerna skulle gå i konkurs eller flytta. Det kan därför aldrig handla om exakt samma förutsättningar för det offentliga och det privata.

När en verksamhet övergår till driftsformen intraprenad brukar initiativet komma underifrån, från verksamhetschefen och de anställda, ofta för att de har en idé om ett nytt sätt att arbeta på. Ofta handlar det också om en tidsbegränsad försöksperiod. I det här fallet har det inte varit så. Informationen från regionhuset i Västerås har varit enkelriktad. Vårdcentralernas 450 anställda har inte blivit tillfrågade vad de tycker om förändringen. Än mindre patienterna. En så stor förändring som det handlar om tycker vi borde ha beslutats av regionfullmäktige, inte styrelsen.

När vi ändå talar om lika villkor för vårdcentralerna kan det vara värt att nämna att de offentligt ägda även fortsättningsvis måste förhålla sig till Lagen om offentlig upphandling, LOU, medan de privata inte behöver göra det. Hittills har regionens egna vårdcentraler också hjälpt varandra utan ersättning när det har behövts.

Vi i Vänsterpartiet tror att det blir svårt för sådana samarbeten att leva vidare när varje vårdcentral ska värna om sin egen budget. Vi tror också att det kan försvåra för samverkan med t ex kommunerna.

Slutligen befarar vi att patienterna kommer att få betala priset när konkurrenstänkandet flyttar in på vårdcentralerna.

Heidi-Maria Wallinder

Fullmäktigeledamot (V)

https://www.vlt.se/artikel/debatt-varden-ar-till-for-patienterna-inte-for-vardforetagen