Valet är över och den enda vinnaren blev Sverigedemokraterna. Nu förfasar sig många över dem och andra känner förståelse för deras åsikter. Nu måste vi ta debatten med dem. De finns även hos oss, i vårt fullmäktige. De är representerade överallt, om än oftast utan inflytande.

Hur kan det komma sig att ett utpräglat missnöjesparti med inhumana och rasistiska åsikter når sådan framgång. Och framför allt hur är det möjligt i denna den bästa av liberala världar, där ekonomin är god och skatten sänks. Hur i Reinfeldts och Borgs namn är detta möjligt.

Jag tror att detta är en väckarklocka. Jag tror att klockan nu klämtar för oss alla.

Samhället är inte som det borde vara. Många ställs utanför, särskilt bland de unga.

Stora skaror hunsas runt utan att få möjligheter till en ordnad tillvaro. Sociala skyddsnät tunnas ut och maskorna blir allt större, snart kan valar ta sig genom dem.

Det är i denna miljö som missnöjet jäser. Den gynnade medelklassen har skäl att lyssna nu, inte på rasisternas åsikter utan på dem som påpekar och påvisar hur de sociala klyftorna ökar, hur människor hunsas, hur unga vuxna lämnas utan ordnad tillvaro.

Naturligtvis ska rasisternas åsikter bemötas sakligt och bestämt avvisas, men det räcker inte. Samhället måste bli bättre för dem som i dag står utanför och som utpekas som sämre än andra, arbetsskygga, lata eller dumma och utan initiativ. För det är dessa som nu visar att de har förmåga att organisera sig och ta plats.

Läget är inte bra. Samhällsdebattens förenkling och fördumning behöver brytas. Arbetslöshet och utanförskap kan inte skyllas på de drabbade. Problemen är allas vårt ansvar. Det måste bli slut på den politik som ökar klyftorna och som leder till att allt fler ställs ut som sämre än andra, med radikalt lägre inkomster och möjligheter.

Enda chansen att mota bort rasisterna är att angripa källan till missnöjet. Och källan är det utanförskap som skapats i denna nyliberala värld. Jämlikheten måste sättas främst och det sociala ansvarstagandet måste ersätta de idéer som hävdar att allt är individernas fel.

Och om inte detta sker då? Se på historien. Vad hände under den förra stora samhällskrisen på 1930-talet. Parallellerna är många. Byt ut judar mot muslimer så faller polletten ner.

Samhällsklimatet är hårt och hänsynslöst. De rika gynnas och de fattiga får det sämre. Just där finner man källan till det missnöje som tar sig uttryck i rasisternas syndabockspolitik.

Det är bekvämt att skylla allt på dem som har svårt att försvara sig. Det är alltid lättare att sparka nedåt än att ifrågasätta makten.

Det är därför viktigt att försvara våra invandrare och våra muslimer från de attacker som riktas mot dem. Precis som Europas judar borde ha försvarats på 1930-talet.

Det är dags att förnya det sociala välfärdskontraktet. Alla ska med, ingen lämnas i sticket. Solidaritet, kort och gott. Då försvinner grogrunden för det missnöje som annars fräter sönder samhällsgemenskapen. Runt hörnet väntar i annat fall social oro och våld.