DEBATTARTIKEL PUBLICERAD I VLT 2010-02-28

Bakgrunden till att vi i Vänsterpartiet vill stärka barnens rättigheter ytterligare är det faktum att lagen om vård av unga (LVU) och lagen om sluten ungdomsvård (LSU) inte är fullständig.

Statens institutionsstyrelse har i nuläget begränsade möjligheter att efterleva sina skyldigheter gentemot speciellt utsatta barn och ungdomar. Det är hårda fakta som styr huruvida barnet eller ungdomen är i behov av stöd eller åtgärder. De mjuka värden rörande specifikt barnet eller ungdomens syn på det hela är av sekundär betydelse. Vi i Vänsterpartiet menar att allt för mycket hänsyn tas till de personer som barnet eller ungdomen är i emotionell och fysisk behovsställning till. Barnperspektivet måste således sättas främst. Därför bör Barnkonventionen bli lag.

Jag som vänsterpartist menar att barnets bästa måste vara det viktigaste styrmedlet att ta hänsyn till vid de insatser som Statens institutionsstyrelse och kommunerna sätter in. I dag finns inte den möjligheten då Barnkonventionen snarare är ett perifiärt begrepp som kommuner gärna informerar om, men i praktiken inte efterlever. Samhället behöver därför klart och tydligt informera vad som gäller för de personer som på något sätt är inblandade i beslut som rör de barn och ungdomar som är i en utsatt situation och som behöver hjälpåtgärder. På så sätt minimeras risken för felbeslut och förstärker barn och ungdomars rättigheter.

Andreas Lifvenskiöld
ersättare, barn- och ungdomsnämnden, Västerås