– Det var just 11 sep 1986 som jag tog mig ut. Det hade precis dagarna innan varit ett försök att döda diktatorn Pinochet och repressionen var hård. Gränskontrollerna utökades men jag hann precis ut.

För många arbogabor är Manuel känd som engagerad fotbollstränare och socialarbetare. Han har hjälpt många genom åren och den drivkraften har han haft länge.

– Jag läste till socionom på universitetet i norra Chile, Antofagasta, när kuppen kom. Det var en tid med mycket förändring. Vi hade radikala lärare och det fanns en ny syn på socialt arbete. Från att handla om välgörenhet till de stackars fattiga till att se att alla människor har förmåga till egen förändring med rätt förutsättningar. Fattiga måste tex ha möjlighet att gå i skolan och lära sig läsa.

Manuel och många andra på hans fakultet var aktiva inom vänstern på universitetet och det fanns en stark uppbackning för den folkvalda presidenten Allende.

– Vi hann tömma våra lokaler på medlemsregister och annat som hade kunnat leda till att vi blev gripna. Men själva universitetet sågs som ett vänsterfäste och alla böcker och uppsatser på fakulteten brändes.

De kommande åren levde Manuel och många andra oppositionella ett dubbelliv. Han jobbade som lastbilschaufför, engagerade sig i föräldraförening och kyrkan men fortsatte ett underjordiskt arbete för att störta diktaturen.

– Idag finns det återigen en vänster som nått framgång och sitter i regeringen men den är splittrad. Men jag såg att det var stora demonstrationer igår med slagord som Nunca más- aldrig igen! Det är min stora förhoppning, att nya generationen lär och tar avstånd från det som hände.