Uppvärdera psykisk ohälsa
DEBATTARTIKEL PUBLICERAD I VLT 2011-10-10
I dag är det världsdagen för psykisk hälsa. Dagen till ära vill vi uppmärksamma en fråga som ligger oss vänsterpartister varmt om hjärtat. Nämligen att psykisk ohälsa ska jämställas med fysisk ohälsa. Kroppen och själen måste ses som en helhet. Mår du dåligt psykiskt påverkar det din fysiska hälsa och kan till exempel yttra sig i huvudvärk. På samma sätt kan en sjukdom i kroppen göra dig psykiskt nedstämd. Vi menar att psykisk hälsa måste tas på större allvar efter att alltför länge ha underordnats den fysiska hälsan.
Psykisk ohälsa är inte samma sak som psykisk sjukdom. Faktum är att det flesta av oss någon gång i livet mår psykiskt dåligt. Bakgrunden kan vara att vår grundtrygghet rämnat och vi har svårt att hitta tillbaka till ett liv i balans igen. Allt känns meningslöst och det är svårt att motivera sig själv att gå upp på morgonen. Det händer de flesta av oss någon gång i livet, men vi har olika förutsättningar att klara det.
En människas psykiska hälsa kan liknas vid en pall. En pall måste ha tre ben, helst fyra, för att stå stadigt. Benen är vår grundtrygghet. De kan utgöras av vår familj, sysselsättning och försörjning, våra vänner och våra intressen. Om någon rycker bort ett ben blir pallen ostadig. För att förebygga psykisk ohälsa måste vi alltså se till att pallen står stadigt från början och om inte stötta upp den med provisoriskt stöd.
Att vara en del av ett socialt sammanhang, att trivas på jobbet, att uppleva att man har kontroll över tillvaron och att känna framtidstro är viktiga faktorer för hälsa. Vi ser därför med djup oro hur arbetslösheten ökar sam-tidigt som våra sociala skyddsnät monteras ned. Framtiden är osäker. Dagens unga generation är den första som spås få det sämre än sina föräldrar. De växer upp i en värld som står inför stora utmaningar i form av klimatförändringar och miljöförstöring och toppolitikerna saknar lösningar.
Allt fler går utan jobb och försörjning. Var fjärde ungdom är i dag arbetslös. De står utanför småsnacket på fikapauserna, rutinerna i vardagen, stoltheten över att ha ett yrke och den ekonomiska möjligheten att skaffa en egen bostad.
För många innebär den första kontakten med arbetsmarknaden otrygghet. Telefonen kan ringa när som helst och du måste rycka in och jobba. Mer än varannan arbetstagare under 25 år har en tidsbegränsad anställning. Att varva kortare jobb och arbetslöshet och hanka sig fram på deltidsjobb på timmar är den otrygga tillvaro allt fler unga är hänvisade till.
Stressen ökar. Stress att hitta ett fast jobb för dem som inte har det och stress att prestera för dem som har ett jobb. Var tredje tjej mellan 16-24 år uppger i dag att hon har besvär av ängslan, oro och ångest. För 20 år sedan var motsvarande siffra en av tio.
Den sociala stressen ökar i takt med att inkomstklyftorna växer. Flera forskare pekar på att det finns ett samband mellan hälsoläget i ett land och ekonomisk ojämlikhet. Mycket tyder på att stora ekonomiska skillnader stressar oss i konkurrens med varandra och slår mot hälsan för såväl rik som fattig.
Vi tror på ett samhälle som ger människor förutsättningar att stå stadigt och bygger skyddsnät för dem som av olika skäl faller. I praktisk politik innebär det att a-kassan och sjukförsäkringen repareras, att primärvården stärks med beteendevetenskaplig kompetens, att fler jobb skapas, bland annat i skola och barnomsorg.
Fler vuxna i skola och förskola ger pedagogerna bättre förutsättningar att se varje barn, förebygga mobbning och därigenom förebygga ohälsa. Samtidigt innebär det att färre behöver gå arbetslösa.
Det är en politik som bygger på att vi gemensamt investerar i vårt samhälle, i vår egen och i våra medmänniskors hälsa. Detta kräver ökad grad av offentlig finansiering, men vi vet också att de flesta är beredda att betala mer skatt om pengarna går till skola, sjukvård och äldre-omsorg.
För till syvende och sist är hälsan det viktigaste vi har.
Juha Rundgren
Hans Jansson
Landstingsråd (V)