För vänsterpartiet är frågan om kvinnors löner en kärnfråga. Redan under förra valet drev vi kravet att kvinnors löner skulle höjas. Men trots att vårt mål på 10 miljarder för detta syfte blev avsatt med råge (16 miljarder under mandatperioden) har effekterna på kvinnors löner uteblivit. Det är uppenbart att det krävs andra och mer verksamma metoder för att komma åt den systematiska undervärderingen av kvinnor på arbetsmarknaden.

Det är dags att ställa hårdare krav på mer strukturella förändringar som skapar reella möjligheter för både kvinnor och män att kunna arbeta, vara föräldrar, sköta hemarbete och ha ledig tid på lika villkor.

 

Vad vi behöver är heltäckande åtgärder som på allvar kan ge effekter. Därför kommer vänsterpartiet att driva följande krav;

Anställ fler i offentlig sektor

En väl fungerade offentlig sektor är en grundläggande jämställdhetspolitisk fråga. Dels har tillgången till vård, barn- och äldreomsorg betytt att betydligt fler kvinnor kan förvärvsarbeta alls. Dels har många kvinnor sina inkomster just från arbete i den offentliga sektorn.

 

Men fler anställda i offentlig sektor skapar också förutsättningar för högre löner. Det finns direkta samband mellan sysselsättningsnivå och löner – hög arbetslöshet pressar löner och arbetsvillkor nedåt, genom att det ger arbetsgivarna större utrymme att välja och vraka mellan arbetssökande och fackets förhandlingsstyrka minskar.

 

Medvetna arbetarstrategier i kommun och landsting

Vi politiker måste ta ansvar för att skapa utrymme i budgeten för att höja de lägsta lönerna och utjämna löneskillnaderna mellan kvinnor och män. Det handlar om att bryta med den kalla beräkningen att kvinnor kommer att fortsätta sköta viktiga samhällsfunktioner till lågpris. 

 

Vi kräver en mer medveten satsning på samtal och samverkan mellan kommuner, landsting/regioner, stat och fackliga organisationer. Vi vill också se över möjligheterna att styra statsbidragen så att de verkligen kommer kvinnorna till del.

 

Rätt till heltid

Kvinnor har i genomsnitt lägre lön än män men också lägre inkomster eftersom så många kvinnor jobbar deltid. År 2004 arbetade 45 procent av LO:s kvinnor deltid men bara 9 procent av LO-männen. För unga LO-kvinnor har den genomsnittliga arbetstiden minskat med mer än fyra timmar sedan 1990.

 

Det finns två orsaker till deltidsarbete – familjeskäl och arbetsmarknadsskäl. Deltidsarbete av familjeskäl handlar om att kvinnor arbetar deltid för att hinna och orka med det oavlönade hemarbetet. Deltidsarbete av arbetsmarknadsskäl innebär att arbetsgivaren helt enkelt inte erbjuder annat än deltid, trots att den anställde kan och vill arbeta mer.

 

Därmed är kvinnors höga andel deltidsarbete dels ett resultat av rådande ojämlikhet mellan könen när det gäller att utföra oavlönat hemarbete, dels ett resultat av den rådande maktordningen på arbetsmarknaden. Och det är kvinnorna som betalar med lägre inkomster, lägre pensioner och lägre ersättningar i socialförsäkringarna. Dessutom innebär deltidsarbete sämre tillgång till utbildning och utveckling i arbetet.

 

Rätten till heltid är alltså i första hand en jämställdhetsreform som skulle öka inte bara kvinnors inkomster utan också lönenivån och kvaliteten i arbetet för många kvinnor.

 

Korta arbetstiden

Att jobba 40 timmar i veckan och därefter hinna med allt som måste skötas i hemmet plus gärna lite fritid för egna aktiviteter är, i synnerlighet för småbarnsföräldrar, en nästan omöjlig ekvation. Många kvinnor betalar priset genom att jobba deltid.

 

Totalt sett arbetar kvinnor och män lika mycket men skillnaden är att kvinnor arbetar mer obetalt och män mer betalt. En generell förkortning av veckoarbetstiden med bibehållen lön skulle fördela den totalt mängden betalt arbetet jämnare mellan kvinnor och män – färre kvinnor skulle känna sig tvingade att själva gå ned på deltid om normalarbetstiden för heltid var lägre.

 

Vänsterpartiet föreslår därför att kommuner och landsting, där politiker har arbetsgivaransvar, ska genomföra avtalade arbetstidsförkortningar i några tunga yrken som t ex undersköterskor och vårdbiträden.

 

Individualiserad föräldraförsäkring

Forskning om föräldraledighet visar på två parallella tendenser i samband med barnafödande och föräldraledighet: under föräldraledigheten cementeras könsarbetsdelningen i hemmet som innebär att kvinnor tar huvudansvaret för det arbete som rör barnen, men också andra viktiga hemsysslor som städning, matlagning, tvätt osv. Samtidigt är det just i samband med föräldraledigheten som kvinnors löner och arbetsvillkor på allvar börjar halka efter männens.

 

Men alla kvinnor, oavsett om de har eller tänker skaffa barn eller ej, drabbas kollektivt av de olika förväntningar som finns på kvinnor och män genom generellt sämre chanser till fast anställning, lägre löner och sämre villkor i övrigt. Det är det som kallas statistisk diskriminering – arbetsgivaren kalkylerar med risker och statistiskt sett är det större "risk" att en kvinna blir borta mycket än en man.

 

På så sätt bidrar den skeva fördelningen av föräldraansvaret till att ständigt återskapa de orättvisa villkoren på arbetsmarknaden för alla kvinnor. För att en gång för alla rycka undan grunden för arbetsgivarnas riskkalkyler kring kvinnor i fertil ålder vill vi göra föräldraförsäkringen individuell. Vår utgångspunkt är att den som gör anspråk på att vara vårdnadshavare också måste ta sin del av omsorgsansvaret.

 

Slutligen

För att minska klyftan mellan kvinnors och mäns löner och olika villkor på arbetsmarknaden krävs medvetna och konkreta åtgärder på många områden. Man måste våga rucka på ingrodda föreställningar om vad som är manligt och kvinnligt och man måste våga bryta strukturer som ses som "normala" och våga ta steg som på allvar kan börja utmana ojämlikheten mellan män och kvinnor i arbetslivet. Vänsterpartiet tror att vi kan nå det målet när vi har genomfört reformerna ovan!