Nyheter

Morgondagens EU?

Inför europadagen den 9 maj inbjöds de nationella parlamenten till Bryssel för att diskutera EU:s framtid. Sex ledamöter från varje EU-land fick möjlighet att diskutera tillsammans med europaparlamentarikerna. Jag ingick i den svenska delegationen och fick alltså tillfälle att delta i debatten i EU-parlamentet. Diskussionen fördes runt fyra teman; EU i världen, globaliseringen och den europeiska modellen, frihet och säkerhet och unionens framtida finanser. Detta var första gången en sådan här sammankomst ägde rum och förväntningarna var stora.
Ganska snart framkom att syftet med sammankomsten var att försöka blåsa nytt liv i det europeiska bygget. Konstitutionsförslaget är visserligen lagd i frysboxen men det har tagits fram för avfrostning och börjat droppa. Det har framkommit förslag när man så att säga försöker få in konstitutionens förslag bakvägen. Med detta möte har man velat sätta upp ett finger i luften och se hur vindarna blåser:
Är det läge att ta fram och tina upp konstitutionen igen eller är det för tidigt?

Att de som ivrade mest för att införa konstitutionen inte har gett upp märktes tydligt. Det talades om ” de misslyckade folkomröstningarna” i Nederländerna och Frankrike eftersom folket där tydligt sa nej till förslaget. Situationen efter folkomröstningarna blev en återvändsgränd och tvingade fram denna paus för eftertanke. Folket var inte med på vagnen. Detta har lett till stor frustration hos flera länder som kräver handling och ett slut på reflekterandet.

Det är omöjligt att fortsätta där man slutade i juni förra året. Två länder har i folkomröstning tydligt sagt nej till konstitutionsförslaget och därmed har det fallit. Därför känns det som ett spel för gallerierna när t.ex Estland i tisdags ratificerade fördraget.

Inför framtiden borde man nu faktiskt fråga sig vad som krävs för att få folkets förtroende och bryta den skepsis som finns till EU inte minst i Sverige. Jag anser att det räcker inte bara räcker med en kommunikationsstrategi utan det krävs förändringar i själva EU:s struktur.

Just nu finns det en historisk möjlighet att skapa en bred och demokratisk debatt om vilket europeiskt projekt vi vill ha i framtiden. EU:s nuvarande utveckling har nått vägs ände. En fullbordad EU-stat, som den nu fallna konstitutionen visar vägen mot, är inte efterfrågad av EU:s medborgare. Inslagen mot federal statsbildning måste tas bort. Det går inte att stöpa om upp till 30-talet medlemsländer med olika ekonomiska, politiska och kulturella förutsättningar i samma form och trycka in dem i en överstatlig odemokratisk konstruktion där möjligheten för väljarna att utkräva politiskt ansvar är näst intill obefintligt.

EU:s fördrag har ändrats vid flera tillfällen. Strävan har alltid varit en allt tätare union. Denna centralisering framstår som allt mer otidsenlig ju fler medlemsstater som tillkommit. Fortsätter EU på den inslagna vägen kan vi därför vänta oss kriser framöver, något som kan innebära fröet till EU:s upplösning i sin nuvarande form.
Vänsterpartiets långsiktiga mål är att EU:s odemokratiska konstruktion ska ersättas av en alleuropeisk samverkan grundad på demokratiska principer.

Det behövs ett formaliserat mellanstatligt samarbete på många olika nivåer och kring olika politiska områden. Vi ser att ett nytt alleuropeiskt samarbete kan ta form. Alla länder som uppfyller kraven på demokrati och mänskliga rättigheter är välkomna att delta. Men det ska inte finnas något övergripande fördrag som i förväg slår fast den politiska kursen. Viktigast är den demokratiska grunden och öppenheten och att folken ska kunna utkräva ansvar av sina parlament och regeringar.

Då kanske vi kan få till stånd ett riktigt internationellt samarbete och utan en situation där EU bygger murar mot resten av världen.

Karin Thorborg (v)

Kommentarer är avstängda.